Sista jobbdagen avklarad. Ikväll är vi många guider som gör vår sista kväll i Turkiet & Alanya. Middag & sen dans långt in på småtimmarna. Bussen hämtar upp mig 07.45 imorgon för att ta mig mot flygplatsen. Bye Turkey and hello Canary Island.

ÖNSKAN

VERKLIGHETEN

I´M SCREWED



Herrn där uppe hörde mina böner så mitt välkomstmöte hölls enbart för svenskar. 30 stycken goa & glada turister som lyssnade på vad jag hade att säga. Att jag började mötet med en liten vit  lögn kan vi ju hålla lite sch sch om. Efter semesterveckan hemma i Sverige fick jag med mig förkylningsblåsor på läpparna vilket i dagens läge inte ser så värst fina ut. Men att säga att det är blåsor man haft får inte gästerna att bli så värst uppmuntrade, right? Att istället säga att man varit ute på båtutflykt & sett jätte många sköldpaddor, varav en liten en som alla fick pussa på går hem mer hos publiken. När jag fortsatte med att berätta om att det sedan blev min tur att pussa sköldpaddan, men att han då ville lite mer & därmed knep sig fast i läppen, blev dom helt till sig. Så öppnar man ett välkomstmöte med skratt. Dagen fortsatte galant med teamday. Elina & Maria hade anordnat dagen så allt hölls hemligt in i det sista för oss andra guider. Första överraskningen var brunch, sol & bad på en lyxig yacht klubb. Vidare hem för att få duscha & kliva i festblåsan för att sedan överraskas ännu en gång med att kliva på en partybåt. 5 timmar senare klev vi i land igen - några en aning blöta efter skumpartyt & några en aning ostabila, antingen sjösjuka eller pågrund av den fria baren som fanns under kvällen. Idag har jag avverkat 2 timmars service & resten av dagen är jag ledig. & med ledig menar jag tvätta, packa, städa, handla. Wuhu! Eller?

Sofie, Danielle & jag på Crazy Horse

Danielle fyllde 21 & Sofie hade sin sista natt innan hemfärd till Sverige. Jag är ledig idag så gårdagens historia blev en lång sådan. Vaknade upp 14.00 av att Danielle kommer in på rummet med joggingskorna i högsta hugg & drar upp mig för en powerwalk. Drog täcket över huvudet & bad & bönade över att få somna om & lovade att jag skulle följa med senare. Lilla bestämda fröken är inte lätt att övertala så sagt & gjort hasade jag med ut på promenad. Hemkommen & faktiskt en aning piggare. Sitter & ler åt allt vi hade för oss under natten som redan blivit till goa minnen. Skrattmusklerna fick jobba & träningsvärken har infunnit sig. Idag blir det inte mycket som kommer bli gjort. Ska laga lite soppa snart innan jag ska ut på powerwalk nummer 2. DÄ NI! & sen blir det nog en film eller två, för det är jag värd.Välkomstmöte väntar imorgon & denna gång ska jag hålla det helt själv- snälla gud gör så att det inte kommer några danskar, pleaaaasee.

Inatt, 04.00, la jag huvudet på kudden & slumrade. Imorse 07.00, klev jag upp för att åka till jobbet. Jag är tillbaka på turkisk mark & har börjat förstå att mina dagar här är räknade. På måndag 10.50 sitter jag på flyget mot Istanbul som sedan tar mig vidare till Madrid & slutligen Las Palmas. Jag har haft en oerhört avkopplande & underbar semester hemma i Sverige som har innehållit det mesta man kan tänkas hinna med. Känns bara enormt tråkigt att vara sprudlande glad när man säger hej till sina vänner, för att bara några timmar senare skiljas åt igen. Det var en delad tjej som igår satt i taxin påväg till Arlanda. Utanför fönstret svepte dom svenska skogarna förbi & inne i värmen lärde taxichauffören mig nya turkiska ord då det framkom att han har sitt ursprung i min nuvarande hemstad. Där snackar vi kontraster & en vardag jag numera lever i. I Sverige finns alla mina älskade, jag kan se er, följa er precis som från taxin. Men så har vi hav & avstånd mellan oss, som fönstret, & innanför är där jag trivs. Jag sitter bekvämt, lär mig nya saker & livet fortsätter, likt taxins framfärd på motorvägen. Vilken jämförelse va? Nu ska jag slumra igen. En powernap innan jag ska iväg på service i min egen ensamhet. Folket börjar försvinna härifrån en efter en, & snart är det även min tur att få uppleva ny kultur & nya äventyr.

Ny kalufs

Med ny hårman ska jag snart bege mig iväg till hemlig destination. Dagarna här hemma flyger förbi & jag har knappt hunnit förstå att jag befinner mig på hemmaplan innan det snart är dags för flyget tillbaka till Turkiet. Igår tog jag bilen till Åmmeberg där det blev en heldag. Massa mys, massa prat. Hälsade på min vän Johan, kikade in i morfars snickerboa, fikade & stoade med mina tre småkusiner där jag även fick hälsa på en liten kanin, en hund, några fiskar, hönor, tuppar & en liten kyckling & tjitt tjattade med mormor & moster. Att ta sig ut på landet & träffa sin älskade släkt är en riktig semesterdag. Kvällen spenderade jag självklart framför premier league i sällskap av farsgubben. Jag trivs hemma, det gör jag, men någonstans inom mig känner jag längtan efter att åka tillbaka till mitt jobb & en vardag med fullt ös. Mitt hem kommer alltid finnas kvar, jag kommer alltid kunna återvända hit. Att få landa & smälta in vad dom tre senaste månaderna har fört med sig är nyttigt för mig. Poletten har fallit ner & gett mig insyn i att det jag tar mig an nu är så rätt det bara kan bli. Reseledare klingar rätt.

Blomster från mor

Knäckebröd, leverpastej & saltgurka är underskattat. Mumsig frukost som numera ligger gosigt i magen. Gårdagen slutade med telefonkonferens, hade ett x antal samtal att ringa till nära & kära & det kändes så bra att få höra alla saknades röster igen. Nu väntar snart frisören för att fixa till barret som sitter på huvudet. Ska ner på fotbollsträningen ikväll & säga hej till laget & sedan väntar ännu en middag till kvällen. Ska emellan allt planerat även ta med mig hundarna ner till sjöparken för att gå en långpromenad. Mhm life.

Jag & Alvin

Svenskar på flygplatser är extrema. Så fort ombordstigningen öppnades ställde sig varenda människa upp & rusade för att bilda kö, som om det endast var dom 10 första in på flyget som fick följa med på resan. En mer lugn & sansad tjugoåring lutade sig istället tillbaka, la upp benen på handbagaget & slumrade en stund i vetskap om att det tar ett tag för dom extrema personerna att ta sig in & hitta sina rätta platser. En flygvärd som strövade omkring på flygplatsen fick ögonkontakt med mig, drog av ett leende, gjorde tummen upp & slog sig ner vid min sida. Han tittade på kön, tittade tillbaka på mig & sa: -"they have to wait for you anyway, you´re a smart girl". Han fick tillbaka ett litet smile & innan han reste sig för att gå igen svarade jag: -"after a storm (pekade på kön) comes a calm". & sen slumrade jag några minuter till. Nu är jag på svensk mark igen. Har avnjutit en god brunch med min kära mor på en nyöppnad restaurang & har även spenderat lite pengar på kläder inne på marieberg köpcentrum. La även beslag på en bok som jag snart ska sluka varenda ord av innan det ikväll ska lagas god mat & drickas vin med mina underbara föräldrar. Imorse vaknade jag upp av att min kära far gav mig en puss på pannan innan han for iväg till jobbet. Efter att ha somnat om vaknade jag för andra gången upp av min saknade katt Selma som strykte sig mot min kind. En vecka hemma, med all den här kärleken som finns, är verkligen för kort tid. Men jag njuter av lyckan.

Igår fann jag mig själv i goda vänners sällskap tillsammans med Alex, Viktor & Sofie. Vi utstötta guider som inte var med på kick downen av olika anledningar. Pizzan kom till dörren & konversationerna flödade friskt. Den där pizzan var kanske inte den bästa iden då den valde att komma upp fel väg såhär på morgonkvisten. Ska egentligen hoppa i jobbuniformen om några timmar, men frågan är om gästerna verkligen vill ha hjälp av en guide som inte är helt 100% frisk & kry. Blir isoleringen ikväll för att sedan köra på i full fart under morgondagens service innan jag unnar mig själv semester. Väskan står färdigpackad & väntar på att få åka upp 10.000 meter upp i luften. Snart är det bara ett dygn kvar, iiiih, jag är som ett barn dagen innan julafton.

Fina syster

Kick down blev lay down för mig. Medans alla kollegor är ute på hemligt äventyr dejtar jag kudden & huvudvärkstabletterna. Min kropp & knopp har sagt ifrån efter alla timmars hårt arbete & ständiga stress & press. Har fått väskan packad med kläderna som ska bytas ut under hemvistelsen & sinnet har fått sig lugn & ro. Imorgon är det halvdag vilket betyder endast kvällsservice, en heldag med service på söndag & sen ska jag hoppa på transfer bussen som tar mig ett steg närmare semesterveckan på hemmaplan. Bjuder på en otroligt fin bil på min ännu finare syster som jag tog när vi var i Egypten. Min vilja efter ett tryggt hem strävar ständigt uppåt. Men mitt liv i en resväska kommer fortsätta några år till. Sen, äntligen, får jag inreda mitt hem med alla underbara saker jag köpt på mig under åren. Att ha helt oanvända inredningsprylar & möbler som står i mina föräldrar hem & väntar får mig att inse att det finns något stort som väntar mig efter detta magiska äventyr.

Born a dog, died a gentleman

Lite sentimental såhär på kvällskvisten. Definitivt ingen saknad efter det förgångna. Det som höll på att bli slutet. Men definitivt en otrolig saknad efter vissa relationer som på ett eller annat sätt kommit till ett vägstopp. Där jag står idag, där står jag stadigt. Med starka relationer. Med mycket kärlek som omger mig. Men.. det finns alltid ett "men". Jag kan inte riktigt få det ur tankarna: "hade allt kunnat te sig annorlunda"? Jag ska berätta en hemlighet. Jag tror inte så värst mycket på herrn above. Sorry. Jag tror på något som kan anses vara än mer diffust: ödet. & så det som många människor bävar för: karma. Jag tror att vi alla har ett öde. Att allting sker för en orsak. & att om vi längs ödets väg behandlar folk som vi själva vill bli behandlade så för karman oss tryggare i hamn. Jag tror att slutmålet för varje enskild individ redan är förutbestämt, men att karman hjälper eller stjälper en längs vägen. Därför försöker jag så gott som leva mitt liv som om karman vore min bästa vän. Knepigt?

Glädjespridaren Danielle & jag

A negative thinker makes everyhing worse, heavier, and harder. A positive thinker makes everyhing better, lighter, and easier. Det där med att tänka positivt gör ens vardag så mycket lättare. Bara för att man stöter på en dålig dag betyder det inte att man har ett dåligt liv. & i min värld finns det heller inga dåliga dagar - för det är inte problem man stöter på, bara möjligheter. Om man går in med inställningen om att saker & ting kommer gå rätt åt pipsvängen så blir även resultatet därefter. Varför inte bara dra på det finaste en människa har, nämligen leendet & möta alla situationer med en positiv anda? Jag kan erkänna, jag har svårt för människor som är surmulna, har armarna i kors & sprider dålig stämning. Istället omger jag mig med människor som, liksom jag, ser glaset halvfullt istället för halvtomt. "Imorgon är det tisdag, jag hatar tisdagar", sorry att säga det, men redan där har du själv gjort din kommande dag till den sämsta. It´s all in your mind. Finns en väldigt fin quote som säger: "whether you think you can or you think you can’t, you’re right". Think about that.

Hemkommen från jobb, siesta med poolhäng & en svängom på dansgolvet. Nu blir det bums i säng för imorgon väntar en ledig dag spenderandes med shopping & en tripp till Antalya. Jag & Danielle ska se en riktig Troy föreställning & det glädjer mig någon så enormt att hinna med det under dom sista dagarna jag har kvar här i Turkiet. Om prick en vecka lägger jag huvudet på min egna kudde i min egna säng i mitt efterlängtade hem för första gången på 3 månader. Mitt "semesterschema" är redan fullbokat & som det ser ut nu skulle jag behöva en semester efter semestern. Frisörtid är fixat, likaså tandläkartid. Dessutom ska jag till Stockholm 22-24 September vilket betyder att jag endast har 5 dagar på hemmaplan. & dessa dagar kommer gå åt till att hälsa på mina föredetta kollegor, mys med familjen i massor & träffa alla underbara älskade vänner. Att fotbollsskorna ska åka på minst en gång är även ett löfte jag ska hålla. Jag inser nu att en vecka är nog lite för lite för att jag ska hinna med allt jag vill. Men så kikar jag ner på mina handleder, ser dessa två fina frågetecken & påminner mig själv om att: lev för dagen, du vet inte vad morgondagen för med sig. Så jag skrotar mitt schema jag byggt upp i tankarna, & så får vi se vad som händer när jag väl sätter fötterna på svensk mark igen. En vecka, sen springer jag ut från flygplanet rätt in i mor & fars armar. G l ä d j e.

Promenad i Turkiet

Life is like a camera; focus on what´s important, capture the good times, develop from the negatives and if it goes wrong.. take another shot.

Sofie & jag

Tung arbetsnatt på flygplatsen & med förvirrande & kaotisk hjärna blev det inte bättre. Gästerna kom till rätt hotell & jag kom slutligen hem, allt fint. Inte blev det någon snooze imorse när klockan ringde 3 timmar efter att jag gått & lagt mig. Service kallade & därmed en redig sådan. Tillbaka till kontoret för att skriva på en inlämningsuppgift & därefter iväg för social pool service. Stamplade in i lägenheten för en stund sedan & hann knappt få av mig skorna innan jag däckade i sängen. En snabb powernap men nu är det full rulle igen. Dusch, mat, städning & bio avslutar dagen innan min underbara lilla säng återigen väntar. Men inatt blir det 3 gånger så mycket sömn än vad förra bjöd på.

Godingen Alvin

Om några dagar ska väskorna börja packas inför semesterveckan hemma i Kumla. Det glädjer mig enormt att snart få omfamna alla som ligger mig varmast om hjärtat. Är fortfarande mätt efter gårdagens girls night out. Jag, Danielle, Heidi, Natasja & Iben tog bilen till Green Beach för att avnjuta en trerättersmåltid. Två danskar, två svenskar & en finsk lady visade att man tillsammans kan ha riktigt kul. Halvledig idag så morgonen innebar powerwalk. Molnen har hittat sin plats på himlen för första gången på riktigt länge så jag ska snart ut för powerwalk nummer två. Måste passa på när man kan gå ut i värmen utan att få solsting. 6 timmar i buss väntar inatt för att hålla i transfer & lite jobb på flygplatsen. Hem för att sova ett par timmar för att sedan dra sig upp för en hel jobbdag med enbart service. Nästa vecka väntar service dag in & dag ut, en ledig dag & så 1,5 dag med det som jag längtar allra mest till: KICK DOWN!

The way that the world functions today, we tend to think that our beauty is made up solely of the person that we see when we look in the mirror. Little do we realize our beauty is made up of the person that we are inside, not the person that we are on the outside. If we only allow people in our lives that only appreciate us for our beauty on the outside, we will never have real friendships or love.

With that being said, the way we feel about the image we present to the world can greatly affect our confidence and the way we deal with people. Some of us may think that we weight too much, some of us may think our nose is too big or that our eyes are too wide. Too overcome this we have to challenge society, and tell ourselves that despite whatever everyone else says we know that we are beautiful. Try not avoiding the mirrors and every morning after you wash your face and every night before you go to bed, look in the mirror and tell yourself out loud that you are beautiful!

Blev helt lyrisk imorse när jag loggade in på jobbmailen & lät ögonen vila på ett utav mailen i inboxen. Fingrade lite på tangenterna ett bra tag innan jag klickade på enter & skärmen fylldes upp utav flygbiljetten inför min flytt. Tiden rusar iväg. 1:a Oktober beger jag mig mot min nästa hemstad, Maspalomas.

Antalya - Örebro

Stockholm - Antalya

Antalya - Istanbul

Istanbul - Madrid

Madrid - Gran Canaria

Så ser mina kommande flygresor ut.

I believe I can fly.

Jag & Sofie på Crazy Horse

10 praliner & en caramel white chocolate moccha senare var jag mätt & belåten efter min goda middag som jag glatt mumsat i mig på Chocolate House. Mina två partners in crime, Sofie & Danielle, var minst lika nöjda så vi fortsatte våran kväll till Crazy Horse för varsin efterrättsdrink. Min onsdag var bra, min dag idag har varit lång. Började 08.00 på kontoret & traskade hem 12 timmar senare utan att ha haft siesta. Service, mail & annat fix & trix har dagen bjudit på & nu ligger jag helt utslagen i sängen efter att även ha avverkat närmare 2 timmars powerwalk. Under dagarna som gått har jag även blivit spådd. Ryser av tanken om att jag enligt mitt öde ska ha hittat min stora kärlek & även förlovat mig inom ett halvår. Ryser är det rätta ordet. Jag har redan en ring runt mitt ringfinger & den har jag fått från en människa som jag älskar över allt annat & som är min lifetime vänskapskärlek. Olivia heter hon.

Utflykten som gick till historien? Klart jag ska berätta om den lite kort. Hade varit uppe & strosat vid Kale borgen med mina 40 gäster & satt tillsammans i bussen påväg ner mot Damlatas grottan. Vägen upp & nedför berget är dock ganska smalt, så att få möten där innebär väldiga precisions arbeten för våra duktiga busschaufförer. Mitt i en kurva får vi möte av en annan buss & efter den kommer ytterligare två bussar & bakom våran egna buss har vi ett helt ekipage av fordon. Situationen i sig blir väldigt strulig med att alla ska börja backa & finna parkeringsfickor så att man kan ta sig förbi varandra. Det som gjorde den här situationen lite extra var att till vänster om min buss pågår precis en begravning, varpå mina gäster & jag blir vittne till hur några turkar öppnar upp kistan, bär upp den döde mannen & jordfäster honom. Det värsta med allt var att halva bussen var fylld med barn som i ren förskräckelse skriker rakt ut & börjar gråta. Jag hörde någonstans ifrån att man aldrig vet vad nästa jobbdag för med sig när man är guide? True story.

Dreamcatcher

Känslan när man har jobbat in sin första dreamcatcher är obeskrivlig. Den sitter fint & prydligt i en ram & står numera på mitt nattduksbord så att jag varje morgon vaknar med ett leende. Fick ännu en underbar känsla i kroppen när jag häromdagen kom hem & världens bästa sambo Alexander överraskade mig med att han hade fixat lyset i mitt rum som jag varit utan i en månad & även köpt hem massa cola light. & känslan har nått sin maxpunkt efter en fantastisk gårdag i Antalya med Isabella, Danielle & Johan & efter dagens utflykt. Isabella & jag spånade igår även vidare på våran kommande semester vi ska ha tillsammans & nu har vi hittat två hotell som vi väljer mellan. Kräsna små damer som har samma smak så valen föll sig ganska enkelt. Ikväll ska jag in till bazaren för att handla på mig lite presenter till några efterlängtade älsklingar.

Fullrulle på denna dag. Utflykt, service & ikväll sätter jag mig på en buss till Antalya för att hälsa på underbara Isabella. Åker hem imorgon igen så det blir en liten snabbvisit, men allt för att få träffa min älskade vän. Dagens utflykt blev till ett otroligt minne, men mer om det när tid finns. Nu ska jag packa Antalya väskan & bege mig mot kontoret, gule gule som i hejdå på turkiska.

Ett leende klär dig bättre än vad kläder någonsin kan göra, punkt. Jag har gått ifrån att vara en modegalen tjej som tyckt att kläder, accessoarer & skor har varit det viktigast i livet till att bli en avslappnad tjej med leendet på rätt plats & som inte bryr sig någorlunda mycket om kläder. Kan dra en liten parallel om vad jag menar: tänk er ett stort flottigt femstjärnigt hotell som har kostat miljontals kronor att bygga upp, men inne i kärnan, i receptionen, står två människor som bemöter gästerna utan leende & med en uppsnofsig attityd. Det här hotellets gäster känner sig ofta dåligt bemötta & klagar på hotellet rent generellt. Tänk er istället ett litet tvåstjärnigt hotell som inte har mycket till utseende men där det jobbar underbara människor som bemöter alla gäster med ett glatt humör. Det här hotellet har ofta glada stamgäster som återkommer år efter år för att dom är så nöjda. Vad jag menar är att det spelar ingen roll hur du ser ut eller hur mycket pengar du lagt ner på kläderna du har på dig, för i slutändan är det hur hjärtat mår & det du utstrålar som spelar roll. Därför spenderar jag hellre mina pengar på upplevelser & minnen som gör mig glad, än på dyra kläder som inte kommer att ge mig så mycket mer än ett fint yttre. Men som jag sa tidigare, det som klär en människa bäst, är ett leende. & det kan inte ens den rikaste finna i en butik, punkt.

Life is more than a number

You are beautiful. Your beauty, just like your capacity for life, happiness, and success, is immeasurable. Day after day, countless people across the globe get on a scale in search of validation of beauty and social acceptance.

Get off the scale! I have yet to see a scale that can tell you how enchanting your eyes are. I have yet to see a scale that can show you how wonderful your hair looks when the sun shines its glorious rays on it. I have yet to see a scale that can thank you for your compassion, sense of humor, and contagious smile. Get off the scale because I have yet to see one that can admire you for your perseverance when challenged in life.
It’s true, the scale can only give you a numerical reflection of your relationship with gravity. That’s it. It cannot measure beauty, talent, purpose, life force, possibility, strength, or love. Don’t give the scale more power than it has earned. Take note of the number, then get off the scale and live your life. You are beautiful!

Being Free

2 September idag & jag har snart varit turk i 3 månader. Jag har verkligen kommit in bra i vardagen här. Alanya har blivit mitt hem & jag njuter mer & mer för var dag som går. Börjar bygga upp ett kontaktnät som jag dessvärre snart kommer att lämna. Min kvarvarande tid här är osäker, kanske har jag bara två veckor kvar att springa runt på den glödheta asfalten & ropa "merhaba" till alla jag ser. En stresskänsla börjar komma krypande - men även en längtan av att flytta till något nytt. Att få börja på ett nytt kontaktnät, i ett nytt land. & en längtan så stark att snart få återse alla nära & kära under min semestervecka hemma. Jag är delad. Jag vill stanna kvar i mitt nya hemland bland mina nya vänner men å andra sidan drar något mig åt det andra hållet, mot det okända & det nya. Äventyrslusten tittar fram & tryggheten kommer i skymundan. Hade det varit tvärtom hade jag nog aldrig klarat av guidelivet. Det är den där äventyrslusten & viljan för det okända som får en att fortsätta & som får lyckoruset att kännas mer än någonsin förr.