onsdag, september 05, 2012
Utflykten som gick till historien? Klart jag ska berätta om den lite kort. Hade varit uppe & strosat vid Kale borgen med mina 40 gäster & satt tillsammans i bussen påväg ner mot Damlatas grottan. Vägen upp & nedför berget är dock ganska smalt, så att få möten där innebär väldiga precisions arbeten för våra duktiga busschaufförer. Mitt i en kurva får vi möte av en annan buss & efter den kommer ytterligare två bussar & bakom våran egna buss har vi ett helt ekipage av fordon. Situationen i sig blir väldigt strulig med att alla ska börja backa & finna parkeringsfickor så att man kan ta sig förbi varandra. Det som gjorde den här situationen lite extra var att till vänster om min buss pågår precis en begravning, varpå mina gäster & jag blir vittne till hur några turkar öppnar upp kistan, bär upp den döde mannen & jordfäster honom. Det värsta med allt var att halva bussen var fylld med barn som i ren förskräckelse skriker rakt ut & börjar gråta. Jag hörde någonstans ifrån att man aldrig vet vad nästa jobbdag för med sig när man är guide? True story.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar