Team West

Mitt härliga team. Sen finns det också team east, team center, blue star, blue village & gol, underbart att jobba på den största sommar destinationen! Har precis kommit in från lite poolhäng. Hade service på morgonen från 9-12 & resten av dagen är jag ledig. Från poolhäng till kvällens strandhäng med gitarr, kollegor, tända ljus & härlig stämning. Här i Turkiet levs det gött.

Off-road & vattenkrig

Man vet att en utflykt har gått bra när gästerna kramar om en innan avsked. Idag fick jag kramar för flera månader framöver, det känns bra i hjärtat. Har precis mumsat i mig massa nötter som jag fick av ägarna av fruktlunden som vi som vanligt besöker under Dim Cayi utflykten. Snart ska dom kalorierna springas bort då jag ska ta mig fram & tillbaka till kontoret & det väntande veckomötet. Ikväll är det återigen filmkväll med underbara kollegor. Ska lägga fram "notebook" som förslag då jag är på riktigt myshumör, blev nog det efter dagens kramkalas.

Jag & Sofie

Lite såhär känner jag mig idag efter att precis ha fått gått hem med svansen mellan benen. Trodde att jag hade pick up 07.10, men det visade sig vara 08.10. Uppe med tuppen så nu hinner jag ju faktiskt smälla i mig frukost innan jag ska gå tillbaka till busshållsplatsen för att vänta in bussen. Dim Cayi utflykt idag & därefter veckomöte & sedan lite träning på det. Torsdag i all ära & snart är det helg igen.

Off-road safari

Bästa lediga dagen på väldigt länge. Off-road safarin var såååå magiskt kul att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Vi tre gudier som var med blev satta i bilen med den mest galna chauffören jag varit med om, har så ont i skrattmusklerna att det är helt sinnessjukt. Blev direkt ett dopp i poolen när vi kom hem eftersom vi var smutsiga efter all sand som yrt upp. Ikväll ska vi unna oss manikyr & därefter en god middag på Red Tower. Lediga dagar i Turkiet är som att ha en liten mini-semester.

Jag & Zeynep

Efter 9 timmar ute i gassande sol är jag nu hemma. Har haft utflykt tillsammans med Zeynep & 40 goa & glada gäster & snart ska jag ut på en grubblartur aka powerwalk för att rensa tankarna. Ikväll ska jag & Danielle ut & äta med Victoria & därefter blir det den efterlängtade klubbrundan. Mitt liv i Turkiet går i ett. Jag har ingen koll på vad det är för dag & timmarna bara springer förbi. Har varit lite moln på himlen idag så jag håller tummarna stenhårt på att vi får lite regn. Turisterna springer in & guiderna springer ut, regn är efterlängtat - så efterlängtat att jag till & med hoppas att min semestervecka hemma i Sverige regnar bort. Tänk att bara få mysa inne med sina fyra husdjur framför en bra film med regnet smattrandes mot fönstret. Det bästa med min flytt är att jag lärt mig uppskatta dom små sakerna här i livet. Man blir så mycket gladare då.

"Life is made up of small pleasures. Happiness is made up of those tiny successes. The big ones come too infrequently. And if you don't collect all these tiny successes, the big ones don't really mean anything"

"Simply put, you believe that things or people make you unhappy, but this is not accurate. You make yourself unhappy"

"You will never be happy if you continue to search for what happiness consists of. You will never live if you are looking for the meaning of life"

Relax under utflykt

En helg har passerat & med den riktigt många jobbtimmar. En jobbdag kvar sen har jag äntligen en ledig dag som jag ska spendera på offroad safari. Imorgon ska jag ta med ett 40-tal gäster på utflykten real turkey & till kvällen ska jag svänga mina lurviga. Det var längesen jag var ute, så längesen att jag till & med börjat få utskällningar av kollegor att jag aldrig hänger med dom ut. Så imorgon har jag lovat att slänga på partydressen & klackarna för en natt i neonljuset. Men först? Film-mys!

Note to myself: ta aldrig mer bussen hem iklädd jobbuniform & namnbricka.
Results: 5 nya random vänförfrågningar på facebook från folk bosatta i Alanya.
To do: färga håret brunt & beställa bruna linser.

Smiling moí

Välkomstmöte check. Kontorsjobb check. Servicejobb check. Powerwalk check. Styrka check. Då återstår det bara att varva ner med en skräckfilm hos grannarna innan en morgondag fylld med enbart service väntar. Cant. Stop. Smiling. It´s amaaaaaaaazing.

Erik & jag under teamfotograferingen

Ser nästan ut som om Erik har varit med i slagsmål & fått en riktig blåtira, tur nog är det bara ljuset som spökar lite. Precis kommit in från en härligt springtur/powerwalk & lite styrka på det. Måste få upp flåset riktigt rejält nu eftersom tanken är att jag ska lira en fotbollsmatch när jag är på hemmaplan igen. Det spritter av lycka i benen. Lite kvällsmat & sen bums i säng medans resten av ligan drar en utgång. Festsuget är som bortblåst & istället har den gamla Jackie hittat tillbaka. Träning är ju lycka för kropp & knopp.

Home sweet home

Vilken förmiddag. Timmarna bara flög förbi & efter hårt jobb har jag nu en härlig siesta framför mig. 2 timmar med fruktstund & fortsatt läsning av den sista delen av hungerspels triologin. Tillbaka till jobbet för teamfoto & med underbar framförhållning hänger transfer uniformen strucken & klar & väntar på kontoret. Ikväll är det återigen service jobb & så väntar även veckomöte till kvällskvisten. Springtur & styrka med syssling innan läggdags & sen är denna dag över. Vilken tur att jag sov 12 timmar inatt, för idag har jag all energi i världen att klara av det pressade schemat. IIHHH jag kan inte sluta le, mamma mia.

Chihuahuan Felix

Åh, den här lilltussen får jag gosa med den 16:e September. Äntligen en sväng hem till vänner & familj. Jobbdagen är avklarad & leendet på läpparna stort. Utflykten manavgat/side har avverkats tillsammans med 40 stycken svenskar & danskar. På bussen fanns en liten pojke som fyllde 7 år, så snabbt som ögat sprang jag in på det sista hotellet vi hämtade upp gäster på för att hämta lite frukt. In på bussen, kallade fram pojken till mig & sen bad jag alla att ställa sig upp så vi tillsammans kunde sjunga "ja må han leva". Det blev riktigt uppskattat & dagen fortsatte i samma goa anda. Var nära ögat att bli islängd i den kalla floden av några gäster men klarade mig genom att böna & be att få vara kvar på land. Suveränt härlig dag som fortsätter hemma i Oba med frukthandling, powerwalk & soppa med Danielle. Fasar lite inför morgondagen då jag inte lär hinna ha någon siesta & 12 timmars passet kommer göra mig en aning mör. Men vad gör det, snart har jag ju semester.

Guidelife är guidelife! Meningen som uttalas minst 3 gånger per dag när man är guide. Man vet aldrig vad som väntar under dagen & det som en gång var planerat, kan drastiskt ändras. 6-13 oktober var planen att tillsammans med mor & far njuta av en veckas semester i Alanya. Nu verkar det istället som att jag under denna tid redan har packat mina väskor & flyttat till Gran Canaria. Konstigt & säga det, men 16-23 september åker jag istället på semester till Sverige. En vecka hemma bland alla mina hjärtegull är otroligt efterlängtat. Efter den 23:e är mitt liv dock ett enda stort frågetecken. Antingen åker jag tillbaka till Turkiet för att packa ihop & stänga destinationen, eller så åker jag direkt från Sverige till mitt nya hem Maspalomas. Jag håller tummarna på att få åka tillbaka till Turkiet, få visa mina päron staden jag bott & levt i & sedan åka vidare. Men som sagt, guidelife är guidelife & du vet aldrig vad som väntar.. Åker jag direkt till Maspalomas från Sverige, betyder det att jag endast har 3,5 vecka kvar i Turkiet. Okej, nu fick jag magknip. Alanya har blivit mitt hem, det svider att lämna.

Springtur med inslag av lyx

En tillbaka blick på hur mitt liv utspelat sig sedan jag flyttade till Turkiet & jag blir helt utmattad. Det är nästintill surrealistiskt hur mycket jag hunnit uppleva & tagit mig för, men känslan av att det faktiskt är mitt liv & att allt i slutändan faktiskt är realistiskt får det att kittla till i magen. Gårdagsnatten beslöt sig för att hamna till historien & ofta sker dessa små galna ögonblick i sällskap med min partner in crime Agnes. Vi två tjejer som ständigt söker nya adrenalinkickar hamnade igår i en merca cab för att få uppleva känslan att flyga fram på Alanyas gator. Natten tog oss vidare mot barfota dans inne på en krog innan vi lyckades tappa bort varandra. Min kväll slutade med att jag med hjärtat i halsgropen & med högklackat på fötterna sprang ifrån en bil som jagade mig innan jag slutligen kom fram till vårat kontor där en lokalguide fick stopp på jakten. En motorcykelfärd senare kunde jag äntligen sluta ögonen & slumra till, tryggt hemma i min säng. När jag vaknade imorse av ett alarm som aldrig verkade vilja dämpa sig såg jag ut som ett frågetecken. Invankandes på kontoret en timme senare fick jag det bekräftat, min orealistiska dröm var verklighet.

-"I forgot to ask you, but what have you done these guys that were hunting you?"

Idag börjar bayram, den så kallade sockerfesten som pågår i tre dagar efter ramadan. Illa pinkat att jag lyckas pricka in den nu när jag ska vara duktig med mat & motion. Well well, det blir ett riktigt test. Flygplatsjobbet idag var riktigt förvirrande då bussarna jag skulle ha hand om åkte ifrån mig, både påväg till flygplatsen & hem till Alanya igen. Vet inte vad jag kan ha gjort busschaufförerna.. Ikväll väntar iallafall en god sushimiddag tillsammans med ett glatt gäng & imorgon på min lediga dag ska jag & Alexander bege oss till Antalya för att besöka Troy Waterland. Barnen inom oss ska ut.

Mitt alanya

Det syns inte så väl, men längs med muren befinner sig en strand där jag & Danielle en kväll då vi promenerade, bestämde oss för att ta ett dopp. Riktigt mysigt tills vakterna började lysa på oss med sina ficklampor. Ska snart lägga huvudet på kudden & slumra gott innan en dag på flygplatsen väntar. Ska börja hämta upp gäster redan klockan 08.00 så det blir en tidig uppgång imorgon. Powerwalk & styrka har hunnits med på kvällskvisten i sällskap av Danielle & Alexander, & så unnade vi oss även lite film-mys med massa frukt & nötter. Nu är dealen igång, 7 veckor kvar till semester, vilket innebär 7 veckor av beslutsamhet & disciplin, sen ska jag unna mig en riktig go vecka tillsammans med päronen. Träning hej, frukt hejhej.

Jag, Fedja & Qaroline

Inatt när jag kom hem ifrån blue awards möttes jag av en ödla som letat sig in i mitt badrum. Tog ett bra tag innan jag tillsammans med hjälp av Kenni fick fatt på honom, uewk. Det värsta var att det var en baby ödla, så fasan över att mamma ödla eller pappa ödla gömmer sig någonstans i lägenheten är inte så jätte mysig. Har avverkat en förmiddag med service precis & ska nu njuta av en siesta spenderandes med en bra bok ute i solen. Har fått mig lite egoboostar dom här två senaste dagarna då jag både igår & idag har fått tagit hand om vuxna människor som kommit till mig på service & gråtit. Att en 21-årig tjej har förtroendet att lösa deras problem är faktiskt riktigt häftigt & man växer några centimeter i stolthet när man klarar av uppgifterna. Nu ropar solen på mig så ska dissa ac:n en stund..

Don't bury your thoughts, put your vision to reality.

Wake Up and Live!

Syssling/sambo & jag på en båttur

Har varit mycket jobb dom senaste dagarna. I onsdags jobbade jag i 15 timmar innan jag 05.00 kunde ladda batterierna igen för att vakna 14.00 & direkt hoppa på bussen till jobbet. Dagarna flyger förbi & veckorna likaså. 7 veckor kvar imorgon tills en efterlängtad semester med mor & far är rodd i hamn. Har redan börjat fundera på den kommande vintern. Får besök av hela familjen 2 veckor över nyår. Men eftersom jag själv har 2 veckors semester så blir det att hälsa på i Sverige en vecka, men den andra veckan blir nog att flyga över till Mexico för att säga hej till lite kollegor. 2 månader har jag bott i Alanya, & igår använde vi tjejer köket på riktigt för första gången då vi tillsammans ordnade till en riktig brak tacosmiddag på balkongen. Kunde inte ha haft det mysigare. Dags för en liten powernap innan kvällens jobb, toddle.

Båttur

Det blev en riktigt lång sovmorgon men ändå känner jag mig inte utvilad för fem öre. Tog en sväng ner till poolen för att gaska liv i kroppen men det slutade med att jag gav upp & gick upp till lägenheten igen. Har nu låst in mig på mitt rum, dragit på taggande musik & försöker göra allt för att den här dagen ska bli tipptopp. Service i 3 timmar idag & sen hem igen för att kliva i partyblåsan. Kato konsert ikväll innan jag ska möta upp med folk som kommit långaväga ändå från Sverige. Kom igen nu kropp & knopp, samarbeta med mig.

Tobias, jag & Sofie

Tänkte lägga upp den köttiga bilden på det Sofie lyckades åstadkomma, men insåg att den nog inte var att rekommendera för känsliga tittare. Så istället bjuder jag på en bild när vi precis kommit på båten & Sofie försöker tjuvtitta lite i undran över vart hon befinner sig.

Börjar bli otroligt uttråkad av att vara ledig nu, vill dra på mig jobbuniformen & tillbaka till jobbet hur knas det än kan tyckas låta. I love my work. Min lediga gårdag njöt jag av genom att bara göra det som föll mig in. Sov till 15.00 (jag vet, sinnes, men det tar på krafterna att sjunga visor för en vän som precis spräckt upp hela benet), tog en simtur i poolen, hängde med scar leg & snicksnackade med massa vänner. Min andra lediga dag som idag har gått av stapeln har spenderats på en båt i sällskap med enbart mig själv. Satte på mig bikinin, tog med mig en bok, hörlurar & solkräm & sen följde jag med ut på vågorna för att njuta av 6 timmar på böljan blå. Har precis kommit hem från en riktig trevlig kväll då jag & Agnes begav oss hem till Zeynep, en otrolig dam som är bosatt i Alanya & är lokalguide på några av våra utflykter. Hon bjöd oss på en riktig ramadan middag & jag har nog aldrig varit så proppmätt som jag är nu. Tröttheten checkar in & det blir bums i säng. Halvledig imorgon vilket betyder sovmorgon, springrunda, frukthandling & därefter bege sig mot jobbet för en kväll med service. 2,5 lediga dagar har snart nått sitt slut & jag ser verkligen fram emot en vecka med service, flygplats & utflykt. Som sagt, I love my work.

Gårdagskvällen var nästintill idyllisk om det inte hade varit för hur den abrupt avslutades. Allt klaffade så fint så man nästan inte tror det är sant då kvällen började hemma hos Sofie där vi tillsammans med Agnes satt & snackade & planerade kvällen som skulle innehålla en middag & dans. Som planerat kom sedan Alex, Kristian & Tobias inklampandes & "kidnappade" Sofie. Vi satte oss i en taxi & åkte till hamnen där pizzabudet vi ringt stod & väntade. Vi hoppade på den lilla överraskningen vi anordat inför födelsedagen & kvällens mys inleddes. Vi tog av Sofie ögonbindeln hon haft på sig & hennes lycka när hon insåg att vi hyrt en privatbåt var total. Båten tog oss ut på havet där vi åt, sjöng, drack, badade, öppnade presenter, tände fyrverkerier & tävlade i vem som kunde hålla balansen längst ståendes på kanten medans båten åkte. Flera timmar senare tog vi oss tillbaka mot hamnen. En överraskningsfest som blev en höjdarupplevelse för alla inblandade, om det inte vore för det som väntade näst.

Båten var fastbunden & vi skulle allesamman hoppa av för att ta oss mot nästa stopp i planeringen där dans & sång stod på schemat. Jag hoppade av först & blev vittne till händelseförloppet som skulle till att utspela sig. Jag stod på hamnens kant & väntade in Sofie som kom efter mig för att hjälpa henne över till fastland igen - men innan hon hunnit fram till mig råkar hon gå in i en vass kant & blir ståendes kvar. Skriket är iöronskärande & blodet, utan att överdriva, sprutar ut från hennes ben. Det blir snabbt en nyfiken folkmassa runt omkring oss medans vi agerar. Killen som kört båten drar av sig tröjan & knyter åt den runt Sofies ben medans jag & Agnes tillsammans håller tryck för såret. Taxichaufförerna vägrar att ta med henne för allt blod & ambulans går inte att få tag på. Det hela slutar med att Sofie får sätta sig bakpå en motorcykel medans vi andra kommer efter i taxi & på motorcyklar. Jag kommer fram precis efter Sofie har lagts in på ett rum & springer in med händerna fulla av blod för att hjälpa henne. Blir undanskuffad av sjuksköterskorna men demonstrerar emot dom & får därmed stanna. Inte långt efter kommer Agnes in på sjukhuset, även hon nerblodad, & tillsammans sjunger vi visor & försöker få Sofie att tänka på annat. 15-20 stygn & några sprutor morfin senare är hennes köttsår som uppmätte 1,5 decimeter långt med början under höger knä, 3 centimeter brett & 3 centimeter djupt igensytt & vi kunde bege oss hem. Något omskakade men glada för hur vi hanterat händelsen.

En fantastisk kväll som slutade otroligt olyckligt för den nyblivna 20-åringen. Välkommen till hard life aka vuxenlivet & ett minne för livet inristat i ditt ben. Nu ska jag traska över till scar leg för att glo film.

Födelsedags"barnet" & jag

Mitt första välkomstmöte är avklarat & det gick finare än finast. Fick en riktig måbra känsla i både mage, hjärta & sinne efteråt & som har hållt i sig. Lyckan strålar. Skulle haft service hela dagen idag men istället blev jag värd för en utflykt, & även den bästa, Dim Cayi. Kom hem med påsar fulla av frukt & nötter som jag fick av ägaren till fruktlunden vi alltid besöker. En får tacka! Med tomtebloss nedstuckna i en ben&jerrysglass väckte idag jag, Agnes & Danielle, Sofie ur hennes drömmar så hon kunde vakna upp till en mardröm fylld med förskräckliga & falska stämmor som sjöng "ja må hon leva". Tjejen fyller 20 år dagen till ära & detta ska firas på ett väldigt speciellt sätt senare ikväll. Har även varit med om lite roliga & galna gäster denna vecka, varpå en kom till service som slutade med denna konversation:

-"Om ens säng går sönder, vem får då stå för skadan, jag eller hotellet?"

-"Har din säng gått sönder & isådantfall, hur gick den sönder?"

-"Nej alltså.. den har inte gått sönder, men om den skulle?"
-"Varför förmodar du att den skulle gå sönder?"

*Tystnad*

-"Ahaaaa... Enjoy your night"

Har snart läst ut andra boken av Suzanne Collins triologi om hungerspelen. Rekommenderar er starkt att läsa dom böckerna, man blir som besatt & sträckläsning utlovas. Ska snart ta mig en promenad bort till matbutiken för att handla lite frukt till lunch & sedan ska jag tillsammans med Kristian hoppa in i en taxi för att åka till kontoret. Inatt är det flygplats på schemat vilket även betyder transfer till & från flygplatsen i Antalya. Hemma inatt runt 04.00 innan klockan ringer 07.00 igen för att avverka en dag med service. Glädjer mig otroligt mycket också att tre av mina vänner har beslutat sig för att plugga till reseledare. Grymma är ni, & jag kan säga så här, ni kommer inte ångra er!

Några minuter kunde jag hålla det hemligt, men inte mer än så. Säg hej till mitt kommande "vinterland". I 6 månader från och med oktober kommer detta vara där jag bor, jobbar & lär mig surfa. Life is pretty damn good. Maspalomas.

Sofie, jag & Alexander denna afton.

Otroligt mysig dag med underbara gäster som kom till service. På siestan drog jag tillsammans med Erik och Kristian till Club Dem, ett riktigt fräscht blue star hotell, för att se på när Alexander höll i vattengymnastik för 200 personer. Är precis hemkommen från en utgång med alla kollegor. Idag firade vi att vi fått besked över våra vinterdestinationer som kom två dagar tidigare än beräknat. Vissa av oss firade och vissa av oss behövde tröstas. För min del gick ingen av mina tre önskningar i uppfyllelse, men destinationen jag ska bo och jobba i under den kommande vintern blir nog en höjdare trots allt. Kenya, som var mitt förstahandsval tar jag mig till på ett eller annat sätt iallafall. Men vart jag bosätter mig i vinter, det håller jag tyvärr hemligt ett litet tag till. Guidelife passar mig bra, det må jag säga.

Imorgon är det äntligen tillbaka till arbetet. Hade inte magbakterierna tagit död på mig så hade tristessen gjort det. Dagarna går såå långsamt när man inte jobbar. Fick iallafall mycket gjort idag. Sopkvasten åkte fram liksom moppkvasten, tvättmaskinen kördes igång fyra gånger, det bäddades rent i sängar, tvättades fönster & hämtades ut medicin innan jag däckade i min nya fräscha säng med lite soft litteratur läsning. Avverkade en timme ute i solen också, men mer än så orkade jag inte pina mig igenom. I know i know, ni skulle inget hellre än vilja ligga ute i solen & pressa samtidigt som jag anser att vara inne med aircondition är vardagslyx för mig. I lägenheten var det bara för några sekunder sedan full liv & rörelse med kollegor som skulle ut & svänga sina lurviga till musikens härliga rytm. Själv satt jag & tittade på & kände en uns avundsjuka. Men nu ska jag vara duktig med att äta medicin & låta kroppen vila innan jag kan sätta igång duracell kaninen på max igen. Lite läsning sen väntar skönhetssömn.

Syster & jag

Imorgon väntar en dag att verkligen vila ut sig på. Jag ska sova länge, låta kroppen få njuta av att lugn & ro & låta huvudet vila från stress & press. Att vara reseledare tar ut sin rätt. Det är långa dagar, mycket att ta in & mycket att fixa. Du ska kunna allt, du ska hjälpa många med deras problem. Du är ett bollplank för negativa kommentarer & arga ord. Men samtidigt är det det absolut bästa jobb jag haft. Du har frihet under ansvar. Du får många leenden & värmande ord från människor du hjälper. Du hör skratt & ser lycka när du ansvarar för utflykter och transfers. Du har ansvar över människor du aldrig mött. & dessa människor är förväntansfulla över att ha en underbar semester, eller påväg hem från en lika fantastisk som dom väntade sig. En värmande kram är ibland ett viktigt verktyg för att hjälpa & visa sina kollegor att man sitter i samma båt. Tillsammans ror man båten snabbare & tryggare i hamn.

3 dagar med diet bestående av dropp, morfin & antibiotika är inte så vidare. Adderar alltså 3 dagar på turkiskt sjukhus & är nu sammanlagt uppe i en vecka liggandes i en sjukhussäng. När sjuksköterskorna & läkarna säger "Merhaba Jasline" (dom kan inte säga Jacueline) när jag kommer in på akuten, då vet man att man inte bör komma tillbaka. Igenkänd på sjukhus är inte riktigt den statusen man vill nå upp till. Var dock med om en liten rolig händelse igår när en sjuksköterska kommer in & ska ge mig medicin när hon helt tvärt stannar upp, kollar på mig i flera sekunder & säger "Jasline, you are very beautiful, and your eyes too". Ganska uppe i det blå av all morfin, med håret i en knut, sjukhuskläder på & blodstänk här & var så tycker tydligen vissa turkar att man är vacker ändå. Och inte nog med det så hämtar hon två av sina kollegor för att visa dom den konstiga varelsen aka mig som tydligen var vacker i all turbulens. Nåväl, nu är jag hemma igen & ska äta antibiotika några dagar framöver för att få bort alla bakterier. Nog för att turkiska sjukhus är bra, enormt trevlig & kunnig personal, men efter sammanlagt 7 dagar så säger jag faktiskt att nu får det vara nog. Mitt stackars immunförsvar finns snart inte mer.

Det är som när någon elak typ berättar för ett barn att tomten inte finns. Likväl uttryckte jag & min syster oss när vi insåg att vi inte kommer se varandra på 6 månader. Ansiktsuttrycken talar sitt tydliga språk. Idag åkte hon hem till swädän igen. Brutalt utomordentligt tråkigt och sorgsamt. Men what to do. Plikten kallar för henne liksom den gör för mig här i Alanya. Idag skickade jag in ansökan ínför vinterdestinationen. Crossing my fingers om att jag får mitt första val, det vore ju en sann dröm om jag fick den & jag vet även att min lilla storasyster får en dröm uppfylld då hon kan komma & hälsa på mig i just detta sagolika land. Ikväll är det återhämtning på ingång. Det tar på krafterna att sina nära & kära på besök då man inte vill missa en endaste sekund med dom. Men ikväll tar jag en kväll för mig själv, andas lite, hämtar lite kraft för att imorgon sticka ut med 40 talet gäster på utflykt.