Jacueline

Jag & Alvin

Svenskar på flygplatser är extrema. Så fort ombordstigningen öppnades ställde sig varenda människa upp & rusade för att bilda kö, som om det endast var dom 10 första in på flyget som fick följa med på resan. En mer lugn & sansad tjugoåring lutade sig istället tillbaka, la upp benen på handbagaget & slumrade en stund i vetskap om att det tar ett tag för dom extrema personerna att ta sig in & hitta sina rätta platser. En flygvärd som strövade omkring på flygplatsen fick ögonkontakt med mig, drog av ett leende, gjorde tummen upp & slog sig ner vid min sida. Han tittade på kön, tittade tillbaka på mig & sa: -"they have to wait for you anyway, you´re a smart girl". Han fick tillbaka ett litet smile & innan han reste sig för att gå igen svarade jag: -"after a storm (pekade på kön) comes a calm". & sen slumrade jag några minuter till. Nu är jag på svensk mark igen. Har avnjutit en god brunch med min kära mor på en nyöppnad restaurang & har även spenderat lite pengar på kläder inne på marieberg köpcentrum. La även beslag på en bok som jag snart ska sluka varenda ord av innan det ikväll ska lagas god mat & drickas vin med mina underbara föräldrar. Imorse vaknade jag upp av att min kära far gav mig en puss på pannan innan han for iväg till jobbet. Efter att ha somnat om vaknade jag för andra gången upp av min saknade katt Selma som strykte sig mot min kind. En vecka hemma, med all den här kärleken som finns, är verkligen för kort tid. Men jag njuter av lyckan.