Jacueline

Being Free

2 September idag & jag har snart varit turk i 3 månader. Jag har verkligen kommit in bra i vardagen här. Alanya har blivit mitt hem & jag njuter mer & mer för var dag som går. Börjar bygga upp ett kontaktnät som jag dessvärre snart kommer att lämna. Min kvarvarande tid här är osäker, kanske har jag bara två veckor kvar att springa runt på den glödheta asfalten & ropa "merhaba" till alla jag ser. En stresskänsla börjar komma krypande - men även en längtan av att flytta till något nytt. Att få börja på ett nytt kontaktnät, i ett nytt land. & en längtan så stark att snart få återse alla nära & kära under min semestervecka hemma. Jag är delad. Jag vill stanna kvar i mitt nya hemland bland mina nya vänner men å andra sidan drar något mig åt det andra hållet, mot det okända & det nya. Äventyrslusten tittar fram & tryggheten kommer i skymundan. Hade det varit tvärtom hade jag nog aldrig klarat av guidelivet. Det är den där äventyrslusten & viljan för det okända som får en att fortsätta & som får lyckoruset att kännas mer än någonsin förr.