Godingen Alvin

Om några dagar ska väskorna börja packas inför semesterveckan hemma i Kumla. Det glädjer mig enormt att snart få omfamna alla som ligger mig varmast om hjärtat. Är fortfarande mätt efter gårdagens girls night out. Jag, Danielle, Heidi, Natasja & Iben tog bilen till Green Beach för att avnjuta en trerättersmåltid. Två danskar, två svenskar & en finsk lady visade att man tillsammans kan ha riktigt kul. Halvledig idag så morgonen innebar powerwalk. Molnen har hittat sin plats på himlen för första gången på riktigt länge så jag ska snart ut för powerwalk nummer två. Måste passa på när man kan gå ut i värmen utan att få solsting. 6 timmar i buss väntar inatt för att hålla i transfer & lite jobb på flygplatsen. Hem för att sova ett par timmar för att sedan dra sig upp för en hel jobbdag med enbart service. Nästa vecka väntar service dag in & dag ut, en ledig dag & så 1,5 dag med det som jag längtar allra mest till: KICK DOWN!

The way that the world functions today, we tend to think that our beauty is made up solely of the person that we see when we look in the mirror. Little do we realize our beauty is made up of the person that we are inside, not the person that we are on the outside. If we only allow people in our lives that only appreciate us for our beauty on the outside, we will never have real friendships or love.

With that being said, the way we feel about the image we present to the world can greatly affect our confidence and the way we deal with people. Some of us may think that we weight too much, some of us may think our nose is too big or that our eyes are too wide. Too overcome this we have to challenge society, and tell ourselves that despite whatever everyone else says we know that we are beautiful. Try not avoiding the mirrors and every morning after you wash your face and every night before you go to bed, look in the mirror and tell yourself out loud that you are beautiful!

Blev helt lyrisk imorse när jag loggade in på jobbmailen & lät ögonen vila på ett utav mailen i inboxen. Fingrade lite på tangenterna ett bra tag innan jag klickade på enter & skärmen fylldes upp utav flygbiljetten inför min flytt. Tiden rusar iväg. 1:a Oktober beger jag mig mot min nästa hemstad, Maspalomas.

Antalya - Örebro

Stockholm - Antalya

Antalya - Istanbul

Istanbul - Madrid

Madrid - Gran Canaria

Så ser mina kommande flygresor ut.

I believe I can fly.

Jag & Sofie på Crazy Horse

10 praliner & en caramel white chocolate moccha senare var jag mätt & belåten efter min goda middag som jag glatt mumsat i mig på Chocolate House. Mina två partners in crime, Sofie & Danielle, var minst lika nöjda så vi fortsatte våran kväll till Crazy Horse för varsin efterrättsdrink. Min onsdag var bra, min dag idag har varit lång. Började 08.00 på kontoret & traskade hem 12 timmar senare utan att ha haft siesta. Service, mail & annat fix & trix har dagen bjudit på & nu ligger jag helt utslagen i sängen efter att även ha avverkat närmare 2 timmars powerwalk. Under dagarna som gått har jag även blivit spådd. Ryser av tanken om att jag enligt mitt öde ska ha hittat min stora kärlek & även förlovat mig inom ett halvår. Ryser är det rätta ordet. Jag har redan en ring runt mitt ringfinger & den har jag fått från en människa som jag älskar över allt annat & som är min lifetime vänskapskärlek. Olivia heter hon.

Utflykten som gick till historien? Klart jag ska berätta om den lite kort. Hade varit uppe & strosat vid Kale borgen med mina 40 gäster & satt tillsammans i bussen påväg ner mot Damlatas grottan. Vägen upp & nedför berget är dock ganska smalt, så att få möten där innebär väldiga precisions arbeten för våra duktiga busschaufförer. Mitt i en kurva får vi möte av en annan buss & efter den kommer ytterligare två bussar & bakom våran egna buss har vi ett helt ekipage av fordon. Situationen i sig blir väldigt strulig med att alla ska börja backa & finna parkeringsfickor så att man kan ta sig förbi varandra. Det som gjorde den här situationen lite extra var att till vänster om min buss pågår precis en begravning, varpå mina gäster & jag blir vittne till hur några turkar öppnar upp kistan, bär upp den döde mannen & jordfäster honom. Det värsta med allt var att halva bussen var fylld med barn som i ren förskräckelse skriker rakt ut & börjar gråta. Jag hörde någonstans ifrån att man aldrig vet vad nästa jobbdag för med sig när man är guide? True story.

Dreamcatcher

Känslan när man har jobbat in sin första dreamcatcher är obeskrivlig. Den sitter fint & prydligt i en ram & står numera på mitt nattduksbord så att jag varje morgon vaknar med ett leende. Fick ännu en underbar känsla i kroppen när jag häromdagen kom hem & världens bästa sambo Alexander överraskade mig med att han hade fixat lyset i mitt rum som jag varit utan i en månad & även köpt hem massa cola light. & känslan har nått sin maxpunkt efter en fantastisk gårdag i Antalya med Isabella, Danielle & Johan & efter dagens utflykt. Isabella & jag spånade igår även vidare på våran kommande semester vi ska ha tillsammans & nu har vi hittat två hotell som vi väljer mellan. Kräsna små damer som har samma smak så valen föll sig ganska enkelt. Ikväll ska jag in till bazaren för att handla på mig lite presenter till några efterlängtade älsklingar.

Fullrulle på denna dag. Utflykt, service & ikväll sätter jag mig på en buss till Antalya för att hälsa på underbara Isabella. Åker hem imorgon igen så det blir en liten snabbvisit, men allt för att få träffa min älskade vän. Dagens utflykt blev till ett otroligt minne, men mer om det när tid finns. Nu ska jag packa Antalya väskan & bege mig mot kontoret, gule gule som i hejdå på turkiska.

Ett leende klär dig bättre än vad kläder någonsin kan göra, punkt. Jag har gått ifrån att vara en modegalen tjej som tyckt att kläder, accessoarer & skor har varit det viktigast i livet till att bli en avslappnad tjej med leendet på rätt plats & som inte bryr sig någorlunda mycket om kläder. Kan dra en liten parallel om vad jag menar: tänk er ett stort flottigt femstjärnigt hotell som har kostat miljontals kronor att bygga upp, men inne i kärnan, i receptionen, står två människor som bemöter gästerna utan leende & med en uppsnofsig attityd. Det här hotellets gäster känner sig ofta dåligt bemötta & klagar på hotellet rent generellt. Tänk er istället ett litet tvåstjärnigt hotell som inte har mycket till utseende men där det jobbar underbara människor som bemöter alla gäster med ett glatt humör. Det här hotellet har ofta glada stamgäster som återkommer år efter år för att dom är så nöjda. Vad jag menar är att det spelar ingen roll hur du ser ut eller hur mycket pengar du lagt ner på kläderna du har på dig, för i slutändan är det hur hjärtat mår & det du utstrålar som spelar roll. Därför spenderar jag hellre mina pengar på upplevelser & minnen som gör mig glad, än på dyra kläder som inte kommer att ge mig så mycket mer än ett fint yttre. Men som jag sa tidigare, det som klär en människa bäst, är ett leende. & det kan inte ens den rikaste finna i en butik, punkt.

Life is more than a number

You are beautiful. Your beauty, just like your capacity for life, happiness, and success, is immeasurable. Day after day, countless people across the globe get on a scale in search of validation of beauty and social acceptance.

Get off the scale! I have yet to see a scale that can tell you how enchanting your eyes are. I have yet to see a scale that can show you how wonderful your hair looks when the sun shines its glorious rays on it. I have yet to see a scale that can thank you for your compassion, sense of humor, and contagious smile. Get off the scale because I have yet to see one that can admire you for your perseverance when challenged in life.
It’s true, the scale can only give you a numerical reflection of your relationship with gravity. That’s it. It cannot measure beauty, talent, purpose, life force, possibility, strength, or love. Don’t give the scale more power than it has earned. Take note of the number, then get off the scale and live your life. You are beautiful!

Being Free

2 September idag & jag har snart varit turk i 3 månader. Jag har verkligen kommit in bra i vardagen här. Alanya har blivit mitt hem & jag njuter mer & mer för var dag som går. Börjar bygga upp ett kontaktnät som jag dessvärre snart kommer att lämna. Min kvarvarande tid här är osäker, kanske har jag bara två veckor kvar att springa runt på den glödheta asfalten & ropa "merhaba" till alla jag ser. En stresskänsla börjar komma krypande - men även en längtan av att flytta till något nytt. Att få börja på ett nytt kontaktnät, i ett nytt land. & en längtan så stark att snart få återse alla nära & kära under min semestervecka hemma. Jag är delad. Jag vill stanna kvar i mitt nya hemland bland mina nya vänner men å andra sidan drar något mig åt det andra hållet, mot det okända & det nya. Äventyrslusten tittar fram & tryggheten kommer i skymundan. Hade det varit tvärtom hade jag nog aldrig klarat av guidelivet. Det är den där äventyrslusten & viljan för det okända som får en att fortsätta & som får lyckoruset att kännas mer än någonsin förr.