Toddle Bubble

Då var det schlutt. En väska packad, en återstår. Det är en märklig känsla jag känner just nu. Guidelivet är avklarat. Igår sände jag min sista transferbuss med ett gäng glada norrmän, spexade till det lite & fick skratt & applåder tillbaka. Jag hade nog kunnat göra en eller två säsonger till, men livet har ändrat lite riktning. Beslutet jag tog för en månad sedan att säga upp mig når imorgon mål linjen. Byebye guidebubblan & hello okänt. Nu ska nya beslut tas som kommer bli grunden till hur min höst kommer se ut. Aoh, jag bara önskar att någon kunde säga till mig "så här kommer resten av ditt liv se ut", men det ska man tydligen försöka ana själv. It´s hard - vad gör man när man inte har en aning?

Kristin & jag

Jag vill hem. Hem till påskfirande. Hem till familjen. Till hundarna & katten. Till alla små söta kusiner. Till min sköna säng. Hem till en vanlig vardag. Hem till svenska godsaker. Till mitt fotbollslag. Till alla vänner. Till släkten. Hem till allt jag saknar, hem till mitt hem.

Om en timme påbörjar jag slutet av min guidekarriär. Sista arbetsdagen väntar, sen står en väska hemma i lägenheten och väntar på att bli proppfull med kläder. Kommer sakna guidelivet, ingen tvekan om saken. Men längtan efter 5 veckors semester och sedan ett normalt liv igen, den är lite större.

The blue family

Wopps, en månad sedan sist. Befinner mig just nu i en weird känslomässig kropp. Har 2 jobbdagar kvar som guide, sen kan jag räkna mig in i kategorin arbetslös. På söndag är jag ledig & då ska mitt liv som jag haft det senaste året packas ihop & det ska såklart firas med dunder & brak till kvällskvisten. På måndag sitter jag i en stol 10.000 meter upp i luften och grinar över att ha lämnat guide livet bakom mig och glädjegråter (eeeh ja) över vad som väntar i framtiden. En vecka har jag på hemmaplan sedan packar jag återigen väskan för att bege mig till Filippinerna där min fina pojkvän väntar på mig. 1,5 månad har då gått sedan vi sist såg varandra, och det kommer vara en nervös och fnittrig tjej som anländer till Manila flygplats den 9:e april. Mitt år som guide har varit helt otroligt, har fått uppleva riktigt konstiga saker blandat med helt awesome händelser. Och det bästa av allt, oj vad cheesy tjej (Erik, ramla inte av stolen nu) men det är att jag träffade herr Nilestoff!!!

Martin & Jag

Big changes har kommit upp. Min uppsägningsansökan är inlämnad & min hembiljett är bokad. 1a april landar jag i Stockholm som arbetslös. Sinnes!!!! 4 veckor kvar som guide & sen säger jag tack för mitt livs bästa tid. Jag åker hem & är hemma i en vecka, sen packar jag återigen väskan för att möta upp med min pojkvän på okänd destination för att ha semester i en månad. Kommer hem lagom till att sommaren har nått Sverige & sommaren kommer bli en av dom bästa, det kan jag garantera. Summerburst väntar & dessutom kommer jag nog hänga en del i Helsingborg, Stockholm & Örebro. Sambo med systeryster står också på to do listan. Mamma mia. Men först ska jag leva livet dom 4 veckor jag har kvar som guide, sen ska jag hem för att köra full fart på systers 25 års fest. Min framtid ser mer än ljus ut.

Isabella på våran balkong i Patong

Erik under gårdagens roadtrip

16 dagar semester & 4 dagar med pojkvännen har gått sedan jag sist uppdaterade. Jag har hunnit fylla 22 år, doppat tårna i Indiska Oceanen på Patongs strand, gått ett x antal kilometer längs med Bangla Road, besökt Phiphi öarna, druckit lite för många smoothies, flagnat desto mer, ätit mammas underbart goda mat, klivit av ett plan i minusgrader med flipflop på fötterna, hälsat på syster i Stockholm, många catch up med saknade personer, åkt go-kart med pojkvännen, roadtrip på Gran Canaria & idag avrundade jag dom 20 dagarna som gått med att låta tårarna rinna i takt med låten "long time". Semestern har varit underbar, 5 dagar hemma i Örebro & Kumla, 8 dagar i Thailand tillsammans med Isabella & 3 dagar i Stockholm hos syster. Totalt 36 flygtimmar, & jetlag deluxe. Kom tillbaka till Gran Canaria i måndags & framtills idag har jag ständigt umgåtts med Erik som jag nyligen pussade hejdå till. 3 månaders backpackning i Thailand väntar för herrn, vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna honom. För min del blir det tillbaka till vardagen & guidejobbet. Cirka en månad kvar på Gran Canaria innan jag packar väskorna & börjar ett nytt kapitel på Mallorca.

13.00, då lämnar jag ön & beger mig hem mot Sverige. Märklig känsla & definitivt ingen bra tajmad semester. Kollegor flyttar hem & det sker under tiden jag är borta, riktigt uselt. Det blev en väldigt kramgo morgon & en & annan tår. Tur är att jag inte reser hem själv, utan har Malin & mina kusiner som flygsällskap. 16 dagar, sen är jag back on track. Men fy bubblan vad jag kommer sakna Erik!

Då kör vi. Sista jobbdagen innan semestern börjar. Skön liga med Erik, David & Kåre. Ska hälsa gäster välkomna till hotellen & till kvällen är vi ett stort gäng som ska ut & äta för att vinka farväl till Malin som avslutar sin guide karriär. Fattig är jag nu också efter att en civil polis lyckats haffa mig när jag dundrade förbi honom lite fortare än man bör. En fet bot fick jag. Tackar, passar förträffligt bra såhär precis innan semestern. Men jag är inte bitter. Hade en grymt jäkla bra gårdagsnatt med partyhumöret på topp.

Lopesan Baobab

Bättre julklapp!!!

Lika nöjd som sin flickvän

Oj. Oj. Oj. Tisdag till onsdag har jag fått uppleva julklappen jag fick av pojkvännen. 12.00 på tisdagen checkade vi in på femstjärniga Lopesan Baobab i Meloneras. Ett unikt hotell som är inspirerat av Afrika med djurläten & riktigt coola restauranger & inredning. Det skriker lyx om hotellet & rummet ska vi inte ens tala om. Tiden gick lite för fort & när det var dags att checka ut valde vi istället att lämna väskorna i ett bagagerum för att få mer tid bland lyxen. Men mest lyx av allt var att få spendera dom två dagarna med Erik. Hemkomna vid 19.00 & det blev direkt tillbaka till Meloneras för utomhus bio med ligan David, Filippa, Daniil, Anna & Erik. Bra spenderade pengar för den nya bondfilmen, lite tråkigt bara att både jag & Filippa lyckades somna.

Jag fullständigt älskar söndagar när Örebro flyget anländer till Gran Canaria & man får hälsa närkingar välkomna. Ännu bättre när man får ha hand om en buss fylld med 33 gnällbältare & man får frågor som "visst har du spelat i KIF Örebro?", det ger mig pirr i magen. Underbart. Idag är det prick en vecka kvar tills jag själv åker med Örebro flyget hem. Svider i hjärtat att vara borta från herrn på bilden i 16 dagar. Men det ska bli fantastiskt att få träffa nära & kära igen. Fick ioförsig träffa en efterlängtad familj idag. Kusinerna med päron kom till ön & jag överraskade dom med att stå på flygplatsen & ta emot dom. Har fixat lite smått & gott till deras hotellrum också sen ska jag åka & hälsa på dom under veckan. En vecka kvar, & det kommer säga "smack". Har lite för mycket roligheter som väntar dom här 7 dagarna, jag är in i märgen lycklig.