Jacueline

Okej, handen på hjärtat, blicken i skyn. Nu ska jag vara så brutalt ärlig som det bara går. Jag älskar mitt jobb, I really do. Min första säsong som jag gjorde i Alanya är något jag aldrig kommer att få uppleva igen. Jag var med om så sjuka saker som inte riktigt går att förklara för dom som inte var inblandade. Jag kände mig hemma där. Hade så sjukt bra kollegor & vänner runt omkring mig vilket bidrog till att det inte kändes som att jag jobbade. Dagarna var easy lätta för att allting funkade så bra. Det var tufft jobb, det ska jag inte sticka under stolen med, men hela teamet funkade top notch. Nu är jag inne på min andra säsong & jag bor i Maspalomas. Jag trivs, men längtan tillbaka till Alanya är tyvärr lite större än viljan att stanna där jag är nu. Kanske bara en känsla jag har för tillfället. & kanske för att jag började på topp, med destination, boende, team.. Visst, livet på Gran Canaria är mycket lättare då allt du behöver finns tillgängligt här. Men jag vill inte ha det så. Jag vill ha det mer exotiskt. Boendet är mysigt men jag blev bortskämd i Alanya med jacuzzi i lägenheten, pool direkt utanför entren & stranden ett stenkast bort. Teamet här är bra, men det var något speciellt med mitt första team. Vi kom varandra så nära. Men man ska ge allt en chans, I know. & jag krigar på. Dock är det nytt för mig att känna att 12 timmars dagar inte längre är så easy lätta, utan att det faktiskt sliter på kroppen. Jag orkar inte längre ha kul. Jag jobbar, sover, äter, bajsar & tränar när tid finns. Jag umgås med mina kollegor & vänner på jobbtid, för fritiden är minimal & jag har blivit en osocial jävel som inte orkar träffa någon. Hemlängtan växer sig starkare för var dag som går & det känns skit. Jag har ju valt att lämna det trygga. Valt att bo utomlands & leva livet. Men skam den som ger sig. Jag kämpar på, & med underbara kollegor fixar sig allt. Ger jag inte Gran Canaria en ärlig chans så kan jag lika gärna åka hem imorgon. & jag har en känsla inombords att jag inte har sett allt som ön har att erbjuda på. Gör jag en tredje säsong kommer jag säkerligen skriva att jag längtar tillbaka till Gran Canaria & inte trivs på det nya stället. Det är lätt att fastna i det förflutna, & eftersom jag älskar quotes så drar vi till med en i vanlig ordning: "sometimes we stare so long at a door that is closing, that we see to late the one that is open". Mitt Alanya kapitel är färdigt, done and done. Nu är det dags att skriva historia på vulkan ön istället. På med smilet, do what you are here for, and have the best time of your life. Jaja, nu har jag motiverat mig själv tusen gånger om. Let´s do this.