Även i det djupaste mörker bor kärlekens ljus

Första träningsmatchen med QBIK är nu avklarad. Mötte ett pojkallsvenskt lag och fick stryk med 2-4. Dock var det riktigt (ursäkta språket) jävla kul att lira och vi hade många chanser på fler mål. Spelade mittback i 90 minuter och fick kvitto på att jag faktiskt har blivit starkare. Hade några duster med några av killarna och fick dela ut lite smällar. Känns som att attityden börjar finna sin rätta form nu. Efter matchen drog jag hem för att nästan direkt åka till gymmet med Fedja och Natalie. Nu sitter jag skönt i soffan innan det är dags att ta cykeln hem till Sara för att kolla Solsidan.

Josefine, alla mina tankar går till dig. Hoppas verkligen inte att skadan är illa och att du är tillbaka på planen inom kort.

"Imagine your holiday dream coming true" - behöver jag säga något mer?

Kampen om störst biceps fortsätter.

Efter att ha kollat på cirka 10 lägenheter så smackar jag på med 2 till idag. En nybyggd etta på herrhagen och så en tvåa mitt i centrum. Det bådar gott.

Måste bjuda på en till bild, Emmie och Malin efter att vi gjort vårat mål. Malin ser en aningen instabil ut haha. Och så en länk till Lindas blogg där hon skriver i detalj om matchen mellan yngre och äldre. Enjoy http://bloggar.nwt.se/super-nojd/2011/01/26/hockey-i-lla/ !

Med full mondering och skrillerna på fötterna intog QBIK Löfbers Lila Arena igår för att spela match mot varandra 3x12 minuter. Roligaste jag gjort. På plats var även NWT och VF, så håll utkik i tidningarna nu i veckan. Dessutom bör ni titta in på den här länken http://na.se/bloggar/stefanwarg/1.949386-stefan-warg?blogPostAction=view_post&postingId=19.496628 ! Visst ser vi professionella ut?

Det må vara Ebba von Sydows ord, men det är mina tankar.

"Tänkte försöka dra ihop något slags födelsedagsfirande i kväll. Ganska spontant och en vecka försent, men ändå. Lite för att fira, mest för att hitta på något som piggar upp i allt det mörka, kalla. Jag fixar snacks och vin, hemlagad pizza, schlagern får stå på i bakgrunden. Drop-in från halvåttasnåret? Jo, det blir nog bra.Så hur många blir vi? Ska man tro min Facebook-sida blir det väl i runda slängar de tusen närmsta. Det är ju så många "vänner" jag har (inte riktigt lika många som Alex Schulman, ett par hundra fler än Gudrun Schyman). Lägg sedan till ett gäng trevliga kollegor, Twitter-followers, journalistkompisar, gamla göteborgsvänner, kompisar till kompisar som blivit mina kompisar också, kusiner, sysslingar och annat löst folk och tja - det är väl lika bra att jag hyr Globen.Men vid närmare eftertanke räcker mitt lilla kök. Gott och väl, faktiskt. För ska jag bara bjuda mina riktiga vänner? Då blir det inget stort party. Fyra totalt, kanske fem. Går igenom min inbjudningslista i huvudet och funderar. Herregud, är de inte fler? Jämför med blondinens födelsedagsdrink jag var på för ett tag sedan, där man möttes av ett skohav i hallen och en smockfull lägenhet där folk trängdes, skålade och ropade så rutorna immade. Så mycket folk, så mycket kompisar!Men jag då, min sorgligt kortkorta inbjudningslista? Är det något fel på mig, som inte är en del av ett härligt stort kompisgäng som, med lite suddiga kanter, består av femton - tjugo personer? Det är heller ingen växande skara, inser jag. Tvärtom. För tre år sedan hade inbjudningslistan varit den tiodubbla. Nu? Visst, det finns många bekanta och schysta vänner jag tycker om och har roligt med. Vissa bollar jag jobbtankar med över en lunch på Pontus, andra handväskor och skor över en kaffe på NK. Sedan har vi H som jag pratar relationer, kärlek och skrivande med, men ses gör vi numera bara någon gång i halvåret då hon bor i Göteborg.Men något stort kompisgäng utgör de totalt sett inte. Ett sådant där gäng som folk tydligen har, tja alla utom jag då. Ett sådant där gäng som jämt firar midsommar och nyår ihop, som åker och grillar i skärgården, drar i väg till fjällen eller bokar ett långbord på en restaurang. Som man fyller lägenheten med när man fyllt år. Är det okej? Vad är normalt? Hur många kompisar bör man ha egentligen? "Har du tre bra vänner, kan du känna dig rik och lycklig", var det någon som sa. Om man ska tro "Sex and the city", så stämmer det ju också - man ska vara fyra. Yes! Jag andas ut, samtidigt som jag kommer på att det förmodligen stämmer lika bra överens med verkligheten som resten av den där serien... Eller så orkar jag inte riktigt längre, jag har blivit kompislat. Har kanske varken tid eller lust att krampaktigt underhålla alla de lösa trådarna från förr, serieluncha, fika och ha glöggkalas för att hålla uppe relationer som absolut är trevliga - men som också känns stressande att ha på "att göra"-listan.Kanske är det inget jag valt, kanske kan jag inte ens själv påverka mitt sociala liv? Enligt en färsk studie från Harvard är det "vänskapsgener" som bestämmer huruvida vi är superminglare eller ensamvargar. Låter som en teori som passar mig utmärkt. Jag skyller allt på generna och accepterar att jag inte behöver vara del av en stor flock. Alla genetiskt förutbestämda sociala supertalanger där ute kommer väl aldrig förstå, men jag är faktiskt oerhört glad och tacksam över den lilla trupp jag har. De må vara få, men vi finns där för varandra i ur och skur. Genom kriser, kalas och krossade hjärtan. Kan inte tänka mig något bättre än att fira med dem i kväll. Välkomna från halvåtta"

Det är mina tankar, och även mina ord.

Att alltid försöka vara alla till lags för rädslan att annars inte bli accepterad, är det lycka!?! Lycka i ren definition är när man kommer till insikt i vad vänskap verkligen betyder. Vänskap handlar om att känna tillit, kärlek och sympati, ta sig tid att lyssna, stötta och våga säga ifrån. Genom alla motgångar har jag hittat mina riktiga lifetime vänner. Det känns lite som att vara kär, den där bubblande känslan i magen och den oerhörda saknaden som uppstår när man är ifrån varandra för länge. Jag kan, med handen på mitt hjärta, erkänna att jag aldrig förr haft denna relation till någon. Lyckligtvis har två söta små damer borrat sig in i mitt hjärta på senaste och dessa relationer ska jag vårda ömt.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.33757

Jag har blivit så sjukt taggad på träning nu. Go go go! Och min förebild? Klicka på länken ovan..

& vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden?

Klart att herrn där uppe inte vill att jag ska vara för studsande glad och därför valde att skicka på mig ännu en motgång. Tur att jag är expert på att hantera dom vid det här laget, så sorry, but you can´t break me down. Helt seg i kroppen efter gårdagens fysträning, och nu laddar jag om inför kvällens härliga fotbollspass. Tågar tillbaka hem till Kumla efter det och ser framemot helgen som väntar. Futsal turnering på lördag och så rejält mycket mys med en speciell person på söndag.

Grattis till min älskade lilla kusin Emelie som fyllde år igår.

Ställde ingen klocka innan jag gick och la mig igår så jag vaknade hyffsat sent idag. Med morgonruffs travade jag iväg till coop för att handla bananer och havregryn så nu är frukosten för några dagar framöver räddad. Sitter och myser lite framför tv:n för att snart gå och handla lite mat innan jag sätter mig på bussen mot KMTI och individuellt styrkepass med Jonas Asplund. Fotbollsträning efter det och sen tillbaka till KMTI för ytterligare ett styrkepass.

Tjolahopp! Har jag glömt och säga att jag mår bättre än på väldigt länge? Att 2010 års otur har vänt radikalt och börjar peka rätt uppåt? Om inte så vet ni det nu. 2011 är året då jag ska leva för mig själv. Göra det jag tycker är kul, göra det som jag mår bra av och helt enkelt sudda ut allt dåligt. Jag vill bara leva mitt liv fullt ut och slippa tänka på motgångar hit och motgångar dit. Förra året var det värsta året jag någonsin upplevt med svek, falskhet och turer till sjukhuset att det räcker livet ut.

Sätter mig snart på tåget till min nya hemort Karlstad. Ännu en vecka med tuffa träningar och glada skratt med QBIK väntar. Ikväll ska hela laget på föreläsning med Thomas Fogdö och på lördag är det återigen futsal turnering. Och mitt uppe i allt ska mina möbler fraktas från villan i Kumla till min 3:a i Karlstad. Om någon vecka blir jag ägare över katten Selma och så fyller jag även 20. Hejdå tonåren och hej vuxenperioden.

Kloten kastades hej vilt och till slut blev jag så förbannad att bara 9 av 10 käglor ville falla att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Lägg därtill 3 vänner som sitter och garvar högt åt mig då detta fenomen upprepade sig sisådär 90% av fallen och ni kan förstå min frustation! Anton hade desto roligare eftersom han storspelade och tog hem en överklassig seger med över 200 poäng ner till tvåan. Jag kan iallafall gotta mig åt att Tobias inte ens hamnade på pallen då jag själv kom trea. Revansch imorgon sker i form av "alias", watch out.

Hur hamna jag här?

Har nyss gymmat med pacueline, körde armar och mage, heja heja! Hört att fedja ligger efter i lilla vadet om magrutor, men vad vet jag? Och föresten (för er som ens känner till vadet) hur kom jag med i den onda cirkeln av vadet? Jaja det är väl aldrig fel med lite träning!

Snart bär det av till Ikea för att kolla en massa grejer, jag och packie ska ju trots allt flytta hemifrån igen, efter allt för lång tid hemma.. varför flyttar man hem? Det är ju knappast värt att få skäll om hur lat man är för lite serverad mat och tvätt? Nehejdu, dags att dra igen! Och senare då blir det tacos med familjen cornelius+adopterade packie, och sedan ska jag spöa gänget (bestående av packie, tobbe, och anton) på bowling! En helt okej torsdag endå..

/ din andra halva ..

Jag tror att jag har kommit till det absolut ödmjukaste laget någonsin.. Känner mig redan som en i gänget, det här bådar gott. Snart bär det av till dubbelträning. Fotboll och så gym efter det, och till kvällen vankas det tisdagsmys tillsammans med frugorna Stina och Erica.

Är i Karlstad för tillfället. Kom hit igår och åker hem senare i veckan. Inneboende hos underbara Stina i hennes alldeles för fina lägenhet. Hon och jag har samma inredningssmak kan man ju lugnt säga. Lirade cup idag, futsal. Sist jag spelade inomhus var för 3 år sedan och då vann vi sm. Så med nya pjucks på fötterna levererade jag idag 4 assist. Tyvärr inget mål och tyvärr gick vi inte vidare till slutspelet. 4-0 i första, 1-1 i andra och 1-1 i tredje. Det andra laget tog dock hem cupsegern, congratz tjejer. Har börjat snappa upp lite värmländska ord också, riktigt kul. Har lärt mig att "töligt" betyder tråkigt, och så den bästa meningen av dem alla "varm kôrv me brô - dä ä gôtt dä".

Bye bye Ericsson. Gjorde idag mina sista jobbtimmar på Ericsson för ett bra tag framöver. Kollegorna kommer trots att dem har mobbat mig under 6 månaders tid vara otroligt saknade, för på något konstigt sätt och vis lyckades dem ändå förgylla mina dagar i fabriken. Igår drog jag ihop några vänner och lirade lite inomshusfotboll, övning ger färdighet, och eftersom jag ska spela inomhuscup i Arvika på söndag så behövde jag färska upp minnet lite grann. Mitt liv och min vardag ändras snart drastiskt! Det var längesen jag längtade så mycket efter något främmande, om det nu någonsin har hänt vill säga..

Snart vänds steken så det heter duga. Ny stad, ny lägenhet, nytt jobb, nytt lag, nytt husdjur och nytt nummer på tröjan. Staden heter Karlstad, lägenheten är en trea med walk in closet (STORT PLUS), laget heter QBIK, husdjuret heter Selma och mitt nya nummer är 8, vilket kineserna förenar med evigheten. Jag längtar mer än någonsin. På söndag ska jag spela mina första matcher i QBIK-tröjan då en inomhuscup i Arvika väntar. Så ikväll ska jag visa ett gäng nötter mina skills och tunnla några gånger för mycket.

Nyårshelgen vad guld. Tack Emelie, Natalie och Olivia. Trerätters och White room!