Jag har två erkännanden - det första är att jag ska jobba imorgon och det andra är att jag är besviken på er läsare. 500 trogna följare och oftast bara enormt söta loppan som kommenterar. Skärpning!

Håller tummarna på att bikinin besöker min brevlåda på måndag, sen är det bara Ray Ban brillorna som saknas. Nu ska jag sätta tänderna i religionsboken och lära mig lite om islam. Prov direkt efter lovet, borde vara förbjudet, men that´s life. Pojkvännen verkar ha slängt sin mobil i sjön också, så ser du det här kan du ju slå mig en signal eller två. Ha en galet bra helg människor!

Bloggtorka. Mår bra, lever livet. Lovet snart slut, mindre bra. Hann inte ens reagera på att jag hade lov innan det var slut. Nåväl, påsklov om 4 veckor det härdar jag till. Nu börjar snart solsidan, missa inte det ! Imorgon händer det grejer vill jag lova. Återkommer!

8 år och nybliven hundägare.

19 år och han finns fortfarande i mitt liv.

Fredricos Little Felix ♥

Plugghäst med stort P! Gick upp 06.40 idag för att följa med daddy till hans jobb. Skolarbeten måste fixas och enkäter finslipas. Tur att spotify finns då gubbarna här på kommunen har ett galet tråkigt rum [blink] Ikväll glömmer jag allt som har med skolarbeten att göra och styr min kos mot Malins crib med en massa andra tjejer. Träningsledig idag, men då tid finns har jag ändå tänkt att utnyttja den allt för sällan använda motionscykeln hemma i mitt gamla rum, och så det hederliga "egna kroppen" styrka. Blir bra så! Ska snart ge mig på en skön promenad hem i solen, bara daddy cool kan komma tillbaka från mötet.

Jag vet precis vad du tänker - innan du tänker det

Jag älskar dig Q

Måste ge mig själv och herr perfect en rejäl applåd för att vi har tagit oss själva i kragen vad gäller beachen 2010. Applåder och visslingar! Får se hur många träningar jag kommer upp i denna vecka. Har än så länge avverkat 4 stycken. Glad blir jag att jag har hittat den rejäla motivationen. Hoppas den stannar kvar! Och blir jag förvånad att snön faller igen? Världen måste ha blivit många ton tyngre denna vecka.

Missade Adams 20-års partaj på Satin igår. Alla kumlabor på ett och samma ställe - hade varit riktigt trevligt, attans. Idag mår jag bättre så blir bio med småflickorna Lisa och Sophie kvällen till ära.

Pain throws your heart to the ground

Love turns the whole thing around

Att jag säger att jag aldrig mer ska åka buss är en sak som jag med största sannolikhet kan garantera. Iallafall efter dagens busstur. Att ta mig hem till Kumla tog mig 2 timmar vilket i vanliga fall tar cirka 40 minuter med byte. Buss nr 17 var försenad och när jag skulle av funkade inte stoppknappen vilket resulterade i 10 minuters extra promenad. 701:an var även den försenad och när den väl kom skulle alla betala med betalkort, vilket tog ytterligare 15 minuter. Känseln i tårna, kaputt. Väl inne i värmen blev det inte bättre. En snorunge satt och sa -"bääää" hela vägen hem, min granne frågade mig var och varannan minut vart vi var vilket jag klart och tydligt alla gånger svarade att jag inte visste - då det inte räckte med att låtsas sova utan att han petade på mig och frågade vart vi var då vi var mitt ute i skogen fick jag nog -"jag vet inte, har aldrig vetat och kommer aldrig att veta"... Den främre bussdörren gick automatiskt inte att stänga så det var alltid någon som fick hjälpa till. Medpassageraren bakom mig sparkade mig i ryggen varpå den framför mig var förkyld gånger tusen. Tillägg även min oändliga kissnödighet och att bussen körde fast minst 3 gånger. Inte blir mitt humör heller bättre av att min älskade herr perfect är fast i Stockholm för den, ursäkta språket, jävla snön och att jag är sjuk! Blä.

En eller tusen tankar.

Ger upp datorn för ett tag och bäddar istället ner mig i soffan för att låta ögonen vila i cosmopolitans värld. Jag blir vansinnig. När ett arbete är klart och man är nöjd och belåten så måste man direkt sätta tänderna i nästa. Den 4:e Juni känns så nära men ändå så långt långt borta. Och likaså våren. Det här tragiskt gråa vädret och den här usla årstiden med tonvis med snö som aldrig vill smälta bort har börjat gå mig på nerverna rejält mycket nu på senaste tiden. Att se asfalt igen är nu en längtan jag bär inom mig, en längtan jag aldrig förr har haft. Förstår ni då hur desperat jag är efter lite sol och värme?

Du är så självkär att när du tittar

in mot ditt inre så tutar

det upptaget.