Jacueline

Att jag säger att jag aldrig mer ska åka buss är en sak som jag med största sannolikhet kan garantera. Iallafall efter dagens busstur. Att ta mig hem till Kumla tog mig 2 timmar vilket i vanliga fall tar cirka 40 minuter med byte. Buss nr 17 var försenad och när jag skulle av funkade inte stoppknappen vilket resulterade i 10 minuters extra promenad. 701:an var även den försenad och när den väl kom skulle alla betala med betalkort, vilket tog ytterligare 15 minuter. Känseln i tårna, kaputt. Väl inne i värmen blev det inte bättre. En snorunge satt och sa -"bääää" hela vägen hem, min granne frågade mig var och varannan minut vart vi var vilket jag klart och tydligt alla gånger svarade att jag inte visste - då det inte räckte med att låtsas sova utan att han petade på mig och frågade vart vi var då vi var mitt ute i skogen fick jag nog -"jag vet inte, har aldrig vetat och kommer aldrig att veta"... Den främre bussdörren gick automatiskt inte att stänga så det var alltid någon som fick hjälpa till. Medpassageraren bakom mig sparkade mig i ryggen varpå den framför mig var förkyld gånger tusen. Tillägg även min oändliga kissnödighet och att bussen körde fast minst 3 gånger. Inte blir mitt humör heller bättre av att min älskade herr perfect är fast i Stockholm för den, ursäkta språket, jävla snön och att jag är sjuk! Blä.