Jacueline

En eller tusen tankar.

Ger upp datorn för ett tag och bäddar istället ner mig i soffan för att låta ögonen vila i cosmopolitans värld. Jag blir vansinnig. När ett arbete är klart och man är nöjd och belåten så måste man direkt sätta tänderna i nästa. Den 4:e Juni känns så nära men ändå så långt långt borta. Och likaså våren. Det här tragiskt gråa vädret och den här usla årstiden med tonvis med snö som aldrig vill smälta bort har börjat gå mig på nerverna rejält mycket nu på senaste tiden. Att se asfalt igen är nu en längtan jag bär inom mig, en längtan jag aldrig förr har haft. Förstår ni då hur desperat jag är efter lite sol och värme?

Du är så självkär att när du tittar

in mot ditt inre så tutar

det upptaget.