Jacueline

Efter tjat och gnat från nära och kära så har jag nu tagit mig i kragen och åter börjat blogga. Har aldrig suttit så sällan vid datorn som jag har gjort denna sommar. Mitt schema har varit rätt proppat, och vädret och vännerna har bidragit till att bloggen inte uppdaterats. Dessutom är man ju nu även ägare till en iphone som har det mesta, vilket har konkurrerat ut datorn men några söta små hästlängder. Så, vad har hänt sen sist jag bloggade? En månad äldre har jag blivit och galet många minnen rikare. Rummet hemma i huset jag växt upp i är nu klart. Shabby chic style så det sjunger om det. Inspirerade även min kära mor då gästrummet och deras egna sovrum nu går i samma vintage anda. Midsommar detta år njöt jag till fullo. Åkte till Strömstad med ett glatt gäng där tennis, poolhäng, varma klippor, havsbad, räkbuffé, minigolf och dans/sång stod på to do listan. Hade det så bra att jag gärna hade stannat längre än dem 3 dagar vi spenderade många mil bort från Örebro. PiP och mitt livs första festival har avverkats vilket skedde i helgen som var. Åkte till Karlskoga och våldgästade underbara Emma under 3 dagar. Dansade till toner av Veronica Maggio, Adam Tensta, Håkan Hellström, Maskinen, Mohombi, Rebecca & Fiona och flera andra artister. Fast det som smällde högst och har satt sig ganska väl inne i hjärtat var efterfesten jag och Emma blev medbjudna på sista natten. Fem pizzor och diverse samtal senare insåg både jag och Emma vilka vi faktiskt umgåtts med fram till 05.00 söndag morgon. Vi hann knappt hämta andan efter att ha dragits upp på scen innan nästa moment hände. Medbjudna för att umgås med Mange Smith, Adrian Lux, Rebecca & Fiona, Erik Nordström, Mats Norman och Adam Tenstas crew gjorde kvällen fulländad. Vi somnade ganska gott den morgonen för att vakna upp med ett "what" uttryck några timmar senare. Minne för livet som sagt. Ett nytt klubbkontrakt är skrivet. Då motivation och glädje inför fotboll har gnabbats av ska jag nu spela dem resterande matcherna i min moderklubb IFK Kumla. Vad som händer därefter återstår att se. Skorna på hyllan, eller fortsatt fotbollslirande är ett stort frågetecken. Jobbar på Ericsson där treskift stundtals får mig att känna mig ganska halv som människa. Men arbetskamraterna gör jobbet värt. Har väl inte så mycket mer att tillägga mer än att jag njuter av sommaren och av alla underbara vänner som jag omger mig med. Nu är det dags att heja fram Sverige till en VM-final, detta gör jag tillsammans med mumsig glass och ännu mumsigare jordgubbar. På återseende!