I have found the paradox; that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.

Ja jag vet, jag är en förhållande tjej. En tjej som liksom Carrie i sex and the city letar efter den där stora kärleken och den där perfekta killen som får allt att kännas så rätt. Men som så många gånger förr har jag fått veta att även rosor har törn, och vissa taggar har trängt längre in i skinnet än andra - och vissa taggar sitter fortfarande kvar; för att sedan lämna fula ärr. Efter att återigen ha fått plocka upp bitarna av mitt brustna hjärta så sätter jag äntligen upp handen och säger stopp. Jag säger stopp till att bara känna lycka i ett förhållande med någon annan. Jag säger stopp till att mitt värde ska byggas på vad andra tycker om mig och jag säger stopp till att återigen kasta mig in i något bara för att hjärtat behöver rås om. Jag har avslutat ett förhållande men påbörjat det viktigaste förhållande i hela mitt liv. Det är lätt att precis som jag glömma bort värdet av sig själv när det enda man tänker på är hur värdefull en annan människa är. Idag, den 14:e mars 2011, kliver jag in i ett förhållande med mig själv. Jag ska sluta med självkritik och istället ge mig dem där komplimangerna som ett tvåmans förhållande hade gett mig. Jag ska lära mig tycka om mig själv precis om jag är och jag ska inte låta min lycka få bero på någon annan än mig själv. Ett livslångt förhållande har precis fått sin start..