Jacueline

JAG LEVER, frågan är mer om mitt knä gör det. Svullet som en ballong och värk utav bara tusan. Dunder värktabletterna har fått börja jobba medans jag är trött, hängig och seg. Samtidigt som jag trivdes bra av att dom tog hand om mig kändes allt lite obehagligt. Att höra "nattinatti" och sedan vakna upp någon helt annanstans med EKG-sladdar på bröstet, blodtrycksmanchett runt armen, dropp från armvecket, syrgasslang i näsan och klämma på fingret som mätte pulsen var något helt främmande för mig. Att dessutom inte kunna prata rent, vara lite groggy och undra vart tusan man är gör det verkligen inte lättare att tycka om sjukhus. Men alla var genomtrevliga. Sjuksköterskorna, narkosläkarna, ortopedläkaren gjorde att jag ändå trivdes bland alla sladdar och operationssalar. Operationen är avklarad och jag är snart fit for fight igen.

Vad som var fel? Yttre menisken var skadad så den slipade dom till, inre menisken var rubbad men stabil och så hade jag ett korsbandsbihang som dom tog bort. Detta bihanget ska tydligen växa bort när man blir äldre men mitt var kvar och hade gått av. Tydligen kunde mina knälåsningar bero på att detta fladdrande bihang kom i kläm då och då. Skönt att veta att mitt knä snart mår som det ska. Extra tack till Johan Edfeldt som utförde operationen med bravur.