Jacueline

En smygtitt på mig i uniform.

Jag känner mig lugn. Harmoni. Jag har samlat tankar & ideer & funderat på min framtid. Jag har börjat fått ett hum. Eller ett väldigt stort hum om hur jag vill att dom närmaste åren ska se ut. Definitivt inte den lika kaotiska Jackie som uppenbarade sig för bara några dagar sedan. När jag sitter på ålderdomshemmet vill jag kunna se tillbaka på mitt liv utan att uttala meningen: "varför gjorde jag inte det jag ville medans jag ändå var ung?". Så, om mina planer uppfylls, då kommer mitt liv ha varit en riktigt bra resa värd att göra om & om igen. För hörrni: livet mäts inte i antalet andetag vi tar, utan i de ögonblick som får oss att tappa andan!