Jacueline

Idag, den 3:e september upplevde jag mina värsta morgontimmar någonsin. En enorm våg av oro slog över mig till att sedan övergå i ilska. Konstigt det där, hur känslor kan ändra skepnad på bara några få sekunder. Mänskligt till fullo, men otroligt psykiskt jobbigt. Vid sådana här tillfällen och situationer i ens liv får man förståelse för hur fort ens liv kan ändra riktning. Kanske är det just därför "carpe diem" är så betydelsefull för vissa människor. Människor som sitter med vetskap om att man bör leva varje dag som om det vore det sista, för man vet aldrig när det är för sent.

Nu har jag varit djup nog för månader framöver. Men tankarna måste ner, det gör så att huvudet känns lite lättare. Ska snart iväg på fotbollsträning, och därefter blir det ÖKK. Ska springa springa springa och aldrig stanna, vill få ut allt. Och efter det ska jag bosätta mig i soffan, göra mig ett eget rumpavtryck och bara glo tv.