Jacueline

Rehab 08.00 stavas k ä m p i g t - men jag kom i tid. Vet inte riktigt om jag tycker om att vara där eller inte. Visst är det avslappnande att vara i en miljö där alla är för samma anledning, att rehaba och komma tillbaka. Man delar något med varenda människa. Men, det jag inte tycker om är att varje samtal som jag har haft med personerna där är att dom tycker att jag ska lägga av med fotbollen. -"Klart du kommer bli bra i knät" säger dom, -"men fotbollen kanske du ska tänka över". Dom har påstått att tjejer absolut inte bör spela fotboll pågrund utav att vi har höfter som påverkar knäna negativt. Belastningen blir fel, och därmed blir vi knäskadade en efter en på rullande band. -"Du kommer kunna springa igen, men börja med någon annan sport". Så brukar det lyda. Idag träffade jag en kvinna som istället fick mig att tänka så positivt det bara går. Hon berättade sin historia. Hon spelade fotboll som ung, var med i diverse olika föreningar och var väldigt aktiv, tills en dag då en man cyklade in i henne. Hela hennes knä blev paj. Knäskålen for runt och la sig på andra sidan, dem fick ta bort båda meniskarna, korsbandet var av, ledbanden av och allt brosk borta. Detta var för 1½ år sedan - och hon kommer aldrig bli bra igen. När hon berättade detta för mig så kände jag att "vad gör jag här, jag är ju inte skadad". Jag hade tur i oturen, menisk och slemhinne skadad är jag, men jag kommer kunna springa igen, och så som hon sa "gör det du älskar medans du kan". Jag ska spela fotboll igen, och jag ska bli bättre än någonsin förr - för en dag kan det vara försent...