Jacueline

Låt aldrig denna vecka upprepa sig ever again. Tre otroligt långa dagar inlagd på sjukhuset och efter ett dygn hemma -> tillbaka till akuten. Jag var ett svårt fall sa läkarna, hade symptom men inte på något specifikt. Blindtarmen? Tarmvred? Cysta? Urinvägsinfektion? Njursten? Dem stod handfallna och jag kände mig som ett tard. "Hypokondriker frågetecken" for runt i huvudet på mig, hade jag verkligen ont? Eller var allt bara ett stort jävla skämt? Men värdena visade att jag kunde stryka hypokondriker från listan. Med infekterat urin, hög sänka, förhöjd antal vita blodkroppar, feber och vätska i magen påvisade det att något var galet i magen. Men diagnos? Det kunde inte läkarna ställa. Jag blev skickad på ett x antal undersökningar, dem tog nästan allt blod jag hade och jag blev en hejare på att pricka muggen för kissprov. But still, no answer! I onsdags fick jag åka hem efter att ha gått på dropp i tre dagar. Jag var tre kilo lättare och hungrig som en varg och suktade efter (knas, jag vet) turkisk youghurt med honung, yummie. Läkarna skickade hem mig på principen att om jag fick ont i magen igen, så var det akuten som gällde. Jag nickade, åkte hem lite gladare men med fortsatt smärta. "Du får inte ta smärtstillande, det kan dölja smärtan om du åker in". Magen var rätt okej, bubblade lite härligt men inget mer och det kändes som om kroppen skulle klara av att bli frisk utan några hjälpmedel. Tji fick jag! Gårdagens kväll spenderade jag återigen på akuten. Denna gång med otrolig jävla ryggsmärta. Trotsunge som jag var bönade och bad jag mina föräldrar om att jag inte behövde åka in. Jag tog en citodon och ville vänta ut smärtan. Inlagd på sjukhuset igen? Instängd mellan fyra väggar och dropp som min bästa vän? Aldrig i livet att jag tänkte gå med på det.. Men (det finns alltid ett men) efter pappas vädjan om att han ville att jag skulle iväg och få den hjälp jag behövde så satte vi oss i bilen och åkte. Hemkommen runt midnatt, med ett litet leende på läpparna och medicin i handen gick jag glatt och lade mig. Diagnos klar. Medicinering påbörjad. Vad jag hade? Det var party deluxe i magen kan jag säga, stackars stackars stackars buk som har fått utstå så mycket dessa dagar. Urinvägsinfektion som gått upp i njurarna, cysta på ena äggstocken som brustit och förstoppning. Smärta när man har lyckats få det ena, men att få alla tre samtidigt, det var galet. Kommer aldrig glömma när jag kom in till sjukhuset i måndags och läkarna frågade om jag var gravid, för så som min mage såg ut då kunde jag lika gärna ha varit i fjärde månaden. Jag kommer heller aldrig glömma den gamle farbrorn med rullator som gjorde korridorerna till en rundbana. Jag lät dörren till mitt rum stå lite på glänt för att kunna räkna hur många varv denna herre lyckades med. Det var som att räkna får, för efter varv nummer 6 en kväll så hälsade john blund på. Och om jag kan dra någon lärdom av veckans händelser? Hell yeah, skicka aldrig sms när du har fått morfin.