Ny kalufs

Med ny hårman ska jag snart bege mig iväg till hemlig destination. Dagarna här hemma flyger förbi & jag har knappt hunnit förstå att jag befinner mig på hemmaplan innan det snart är dags för flyget tillbaka till Turkiet. Igår tog jag bilen till Åmmeberg där det blev en heldag. Massa mys, massa prat. Hälsade på min vän Johan, kikade in i morfars snickerboa, fikade & stoade med mina tre småkusiner där jag även fick hälsa på en liten kanin, en hund, några fiskar, hönor, tuppar & en liten kyckling & tjitt tjattade med mormor & moster. Att ta sig ut på landet & träffa sin älskade släkt är en riktig semesterdag. Kvällen spenderade jag självklart framför premier league i sällskap av farsgubben. Jag trivs hemma, det gör jag, men någonstans inom mig känner jag längtan efter att åka tillbaka till mitt jobb & en vardag med fullt ös. Mitt hem kommer alltid finnas kvar, jag kommer alltid kunna återvända hit. Att få landa & smälta in vad dom tre senaste månaderna har fört med sig är nyttigt för mig. Poletten har fallit ner & gett mig insyn i att det jag tar mig an nu är så rätt det bara kan bli. Reseledare klingar rätt.

Blomster från mor

Knäckebröd, leverpastej & saltgurka är underskattat. Mumsig frukost som numera ligger gosigt i magen. Gårdagen slutade med telefonkonferens, hade ett x antal samtal att ringa till nära & kära & det kändes så bra att få höra alla saknades röster igen. Nu väntar snart frisören för att fixa till barret som sitter på huvudet. Ska ner på fotbollsträningen ikväll & säga hej till laget & sedan väntar ännu en middag till kvällen. Ska emellan allt planerat även ta med mig hundarna ner till sjöparken för att gå en långpromenad. Mhm life.

Jag & Alvin

Svenskar på flygplatser är extrema. Så fort ombordstigningen öppnades ställde sig varenda människa upp & rusade för att bilda kö, som om det endast var dom 10 första in på flyget som fick följa med på resan. En mer lugn & sansad tjugoåring lutade sig istället tillbaka, la upp benen på handbagaget & slumrade en stund i vetskap om att det tar ett tag för dom extrema personerna att ta sig in & hitta sina rätta platser. En flygvärd som strövade omkring på flygplatsen fick ögonkontakt med mig, drog av ett leende, gjorde tummen upp & slog sig ner vid min sida. Han tittade på kön, tittade tillbaka på mig & sa: -"they have to wait for you anyway, you´re a smart girl". Han fick tillbaka ett litet smile & innan han reste sig för att gå igen svarade jag: -"after a storm (pekade på kön) comes a calm". & sen slumrade jag några minuter till. Nu är jag på svensk mark igen. Har avnjutit en god brunch med min kära mor på en nyöppnad restaurang & har även spenderat lite pengar på kläder inne på marieberg köpcentrum. La även beslag på en bok som jag snart ska sluka varenda ord av innan det ikväll ska lagas god mat & drickas vin med mina underbara föräldrar. Imorse vaknade jag upp av att min kära far gav mig en puss på pannan innan han for iväg till jobbet. Efter att ha somnat om vaknade jag för andra gången upp av min saknade katt Selma som strykte sig mot min kind. En vecka hemma, med all den här kärleken som finns, är verkligen för kort tid. Men jag njuter av lyckan.

Igår fann jag mig själv i goda vänners sällskap tillsammans med Alex, Viktor & Sofie. Vi utstötta guider som inte var med på kick downen av olika anledningar. Pizzan kom till dörren & konversationerna flödade friskt. Den där pizzan var kanske inte den bästa iden då den valde att komma upp fel väg såhär på morgonkvisten. Ska egentligen hoppa i jobbuniformen om några timmar, men frågan är om gästerna verkligen vill ha hjälp av en guide som inte är helt 100% frisk & kry. Blir isoleringen ikväll för att sedan köra på i full fart under morgondagens service innan jag unnar mig själv semester. Väskan står färdigpackad & väntar på att få åka upp 10.000 meter upp i luften. Snart är det bara ett dygn kvar, iiiih, jag är som ett barn dagen innan julafton.

Fina syster

Kick down blev lay down för mig. Medans alla kollegor är ute på hemligt äventyr dejtar jag kudden & huvudvärkstabletterna. Min kropp & knopp har sagt ifrån efter alla timmars hårt arbete & ständiga stress & press. Har fått väskan packad med kläderna som ska bytas ut under hemvistelsen & sinnet har fått sig lugn & ro. Imorgon är det halvdag vilket betyder endast kvällsservice, en heldag med service på söndag & sen ska jag hoppa på transfer bussen som tar mig ett steg närmare semesterveckan på hemmaplan. Bjuder på en otroligt fin bil på min ännu finare syster som jag tog när vi var i Egypten. Min vilja efter ett tryggt hem strävar ständigt uppåt. Men mitt liv i en resväska kommer fortsätta några år till. Sen, äntligen, får jag inreda mitt hem med alla underbara saker jag köpt på mig under åren. Att ha helt oanvända inredningsprylar & möbler som står i mina föräldrar hem & väntar får mig att inse att det finns något stort som väntar mig efter detta magiska äventyr.

Born a dog, died a gentleman

Lite sentimental såhär på kvällskvisten. Definitivt ingen saknad efter det förgångna. Det som höll på att bli slutet. Men definitivt en otrolig saknad efter vissa relationer som på ett eller annat sätt kommit till ett vägstopp. Där jag står idag, där står jag stadigt. Med starka relationer. Med mycket kärlek som omger mig. Men.. det finns alltid ett "men". Jag kan inte riktigt få det ur tankarna: "hade allt kunnat te sig annorlunda"? Jag ska berätta en hemlighet. Jag tror inte så värst mycket på herrn above. Sorry. Jag tror på något som kan anses vara än mer diffust: ödet. & så det som många människor bävar för: karma. Jag tror att vi alla har ett öde. Att allting sker för en orsak. & att om vi längs ödets väg behandlar folk som vi själva vill bli behandlade så för karman oss tryggare i hamn. Jag tror att slutmålet för varje enskild individ redan är förutbestämt, men att karman hjälper eller stjälper en längs vägen. Därför försöker jag så gott som leva mitt liv som om karman vore min bästa vän. Knepigt?

Glädjespridaren Danielle & jag

A negative thinker makes everyhing worse, heavier, and harder. A positive thinker makes everyhing better, lighter, and easier. Det där med att tänka positivt gör ens vardag så mycket lättare. Bara för att man stöter på en dålig dag betyder det inte att man har ett dåligt liv. & i min värld finns det heller inga dåliga dagar - för det är inte problem man stöter på, bara möjligheter. Om man går in med inställningen om att saker & ting kommer gå rätt åt pipsvängen så blir även resultatet därefter. Varför inte bara dra på det finaste en människa har, nämligen leendet & möta alla situationer med en positiv anda? Jag kan erkänna, jag har svårt för människor som är surmulna, har armarna i kors & sprider dålig stämning. Istället omger jag mig med människor som, liksom jag, ser glaset halvfullt istället för halvtomt. "Imorgon är det tisdag, jag hatar tisdagar", sorry att säga det, men redan där har du själv gjort din kommande dag till den sämsta. It´s all in your mind. Finns en väldigt fin quote som säger: "whether you think you can or you think you can’t, you’re right". Think about that.

Hemkommen från jobb, siesta med poolhäng & en svängom på dansgolvet. Nu blir det bums i säng för imorgon väntar en ledig dag spenderandes med shopping & en tripp till Antalya. Jag & Danielle ska se en riktig Troy föreställning & det glädjer mig någon så enormt att hinna med det under dom sista dagarna jag har kvar här i Turkiet. Om prick en vecka lägger jag huvudet på min egna kudde i min egna säng i mitt efterlängtade hem för första gången på 3 månader. Mitt "semesterschema" är redan fullbokat & som det ser ut nu skulle jag behöva en semester efter semestern. Frisörtid är fixat, likaså tandläkartid. Dessutom ska jag till Stockholm 22-24 September vilket betyder att jag endast har 5 dagar på hemmaplan. & dessa dagar kommer gå åt till att hälsa på mina föredetta kollegor, mys med familjen i massor & träffa alla underbara älskade vänner. Att fotbollsskorna ska åka på minst en gång är även ett löfte jag ska hålla. Jag inser nu att en vecka är nog lite för lite för att jag ska hinna med allt jag vill. Men så kikar jag ner på mina handleder, ser dessa två fina frågetecken & påminner mig själv om att: lev för dagen, du vet inte vad morgondagen för med sig. Så jag skrotar mitt schema jag byggt upp i tankarna, & så får vi se vad som händer när jag väl sätter fötterna på svensk mark igen. En vecka, sen springer jag ut från flygplanet rätt in i mor & fars armar. G l ä d j e.

Promenad i Turkiet

Life is like a camera; focus on what´s important, capture the good times, develop from the negatives and if it goes wrong.. take another shot.

Sofie & jag

Tung arbetsnatt på flygplatsen & med förvirrande & kaotisk hjärna blev det inte bättre. Gästerna kom till rätt hotell & jag kom slutligen hem, allt fint. Inte blev det någon snooze imorse när klockan ringde 3 timmar efter att jag gått & lagt mig. Service kallade & därmed en redig sådan. Tillbaka till kontoret för att skriva på en inlämningsuppgift & därefter iväg för social pool service. Stamplade in i lägenheten för en stund sedan & hann knappt få av mig skorna innan jag däckade i sängen. En snabb powernap men nu är det full rulle igen. Dusch, mat, städning & bio avslutar dagen innan min underbara lilla säng återigen väntar. Men inatt blir det 3 gånger så mycket sömn än vad förra bjöd på.