Ett prov i veckan sen är det jullov, ni kan ju skriva upp det. Uttråkad till max just nu. Kan inte träna så jäser som vanligt på soffan. Det känns inte bra. Måste röra på mig. Så fort jag kan springa, så kommer jag aldrig att sluta. Gjorde ett besök hos sjukgymnasten idag, även det värt och skriva upp. Jag blir bättre och bättre i knät och kan nu böja det 65 grader. Inhandlat lite med mor också, lite saker till lägenheten, världens största mössa och ett riktigt jack kap. 4000 hade svidit riktigt rejält - därför är man kaphittarn själv och får samma 4000 kronors jacka för 800 riksdaler, CATCHING.

Jag fattar inte hur man lägger in video på bloggen
så ni får gå in här istället *blink*

Patrik pratar ut om sin sårbarhet:

http://www.manligsarbarhet.se/embed/embed.php?id=b0f0a6c5e85a337aad837f654c53eadfa6813d65

Jag har tur som har en mamma som du, grattis på födelsedagen!

Vetskapen om att du alltid finns där för mig är en vetskap som gör mig trygg. Det är också en vetskap som får mig att känna mig villkorslöst älskad. Du är en klok och insiktsfull person. En person som gärna skrattar, roar sig och njuter av tillvaron. En problemlösare och en fixare, det välkända och kanske urvattnade uttrycket att problem är möjligheter som kommer med bakändan först – det vet du. Du ser bortom den skrovliga ytan och möter varje människa för vad hon är. Då jag tänker på vad du har betytt för mig fylls jag av tacksamhet och beundran. Du har funnits där från mitt första ögonblick och fram tills nu, och alltid har du varit beredd att trösta, visa och lyssna. Du har hunnit lära mig ett och annat så att jag skapligt kan stå på egna ben. Ändå är du och förblir min mamma. Att ha en mamma som du innebär att ha en trygg bas i livet, en klok och stark människa som man alltid kan gå till med sina bekymmer.

Jag älskar dig Jeanette - Hipp hipp HURRA.

Ge mig ett S ge mig ett H ge mig ett I ge mig ett T. Beskriver min morgon helt okej bra. Mamma ringer, jag är trött. Blir inte mycket sagt, lägger på. Staplar iväg på kryckorna till morgonträningen för att kika lite. Tänkte att lite motion behöver jag ju. Satt där i en timme. Staplar vidare till skolan. Upp 30 trappsteg för att fixa hisskort. Receptionen stängd. Ner 30 trappsteg. Träffar på skolsköterskan. Får hisskort. Tar hissen upp till bildlektionen. Inställd. Kommer på att mamma fyller år. Glömde gratta henne under morgonsamtalet. Tar hissen ner och staplar upp på stan. Köper present till mamma. Jag och den stora påsen med presenten staplar vidare till busshållsplatsen. Avstängd. Staplar vidare till nästa hållplats. Ser bussen åka. Staplar hem. Tar 1 timme.

JAG LEVER, frågan är mer om mitt knä gör det. Svullet som en ballong och värk utav bara tusan. Dunder värktabletterna har fått börja jobba medans jag är trött, hängig och seg. Samtidigt som jag trivdes bra av att dom tog hand om mig kändes allt lite obehagligt. Att höra "nattinatti" och sedan vakna upp någon helt annanstans med EKG-sladdar på bröstet, blodtrycksmanchett runt armen, dropp från armvecket, syrgasslang i näsan och klämma på fingret som mätte pulsen var något helt främmande för mig. Att dessutom inte kunna prata rent, vara lite groggy och undra vart tusan man är gör det verkligen inte lättare att tycka om sjukhus. Men alla var genomtrevliga. Sjuksköterskorna, narkosläkarna, ortopedläkaren gjorde att jag ändå trivdes bland alla sladdar och operationssalar. Operationen är avklarad och jag är snart fit for fight igen.

Vad som var fel? Yttre menisken var skadad så den slipade dom till, inre menisken var rubbad men stabil och så hade jag ett korsbandsbihang som dom tog bort. Detta bihanget ska tydligen växa bort när man blir äldre men mitt var kvar och hade gått av. Tydligen kunde mina knälåsningar bero på att detta fladdrande bihang kom i kläm då och då. Skönt att veta att mitt knä snart mår som det ska. Extra tack till Johan Edfeldt som utförde operationen med bravur.

Hej jag heter Jacueline och är sveriges absolut största nervvrak genom tiderna just nu. Andas in - andas ut. Voilá - det funkar inte. Har druckit 5 koppar te under kvällens gång och inte ens det funkar. Snart kommer mor hem från jobbet och jag ska då berätta om operationen vilket kommer göra mig ytterligare lite mer nervös. Och dum som jag är har jag nu börjat googla efter knäskador, inte ett av mina allra smartaste drag i mitt livs historia. Ehm, har nog inte så mycket mer och skriva än att - vad sjuttsingen ska jag ta mig till?

Jag har världens bästa vänner punkt för jag vet att dom ska komma hem till mig imorgon punkt med choklad läsk och skvallerblaska punkt och göra mig jätte glad bara av att dom hälsar på en nerdrogad jackie punkt nerdrogad kommer jag vara utav nedsövningen och alla smärtstillande tabletter punkt jag börjar bli lite nervös punkt men det där ska nog gå bra punkt over and out punkt jajust jag glömde säga en sak punkt jag älskar min pojkvän punkt

--- Heter det neddrogad eller nerdrogad frågetecken

Finner inte ord just nu, känner mig väldigt delad.
Får återigen be om att återkomma.

Eller jag kan säga en sak,
Var hos ortopeden idag,
hux flux så har jag operationstid imorgon bitti.

Nu undrar ni säkert om jag inte har fått en knäpp. En bild på två människor som njuter av spabehandling när det jag ska skriva om handlar om nyårsafton? Borde jag då inte visa en bild med fyrverkerier, stompa och tjo? Nej mina kära vänner, jag har inte fått en knäpp. Jag vet precis vad det är jag skriver om och det är just exakt det här: scones buffé, välkomstdrink, fyrarätters middag, dans, fyrverkerier, vickning, spabehandlingar, golf, bubbelbad, styrketräning, brunch - så låter nämligen min kommande nyårsafton och nyårsdag. Jag och Patrik kommer att ha ett enormt bra nyårsfirande, så Loka Brunn, here we come.

Vilken helmysig och helbra halloween det blev. Tack tjejer!