Destination lycka

I 22 år har jag letat & efter 22 år fann jag den, den sanna lyckan, den totala glädjen. Jag är inte längre guide. Resignknappen fick sig ett tryck av ett skakigt & nervöst finger. Jag packade väskorna som jag levt i under det senaste året, kramade mina fina guidevänner farväl, landade några dagar på hemmaplan för att sedan slå ner rumpan på ett flygplan som tog mig till Filippinerna. Utanför flygplatsens portar stod han. Den underbara killen som trots ett liv i ovisshet fått mig att känna en otroligt stark trygghet. Ett besked om olika jobbdestinationer fick oss att ge upp lite av den värld vi under den senaste tiden levt i & istället satsa mer på det framtiden hade att ge: ett liv tillsammans. Under fem veckors tid upplevde vi vad Asien hade att erbjuda. Filippinerna, Malaysia & Hongkong. Under den här tiden slog mitt hjärta starkare & starkare för människan jag ständigt hade vid min sida. & att nu, i skrivandets stund, sitta mittemot honom på ett tåg med våra väskor återigen packade & återigen påväg mot en ny destination får hela min kropp att rysa utav njutning. Destination sambo. Nyper mig själv i armen till ett försök att vakna upp ur drömmen. Läser om det jag själv nyss skrivit ett antal gånger, destination s a m b o. Blicken lämnar dataskärmen & jag vilar ögonen på personen framför mig. Då förstår jag, min dröm, är min verklighet. & jag är. Lycklig!

Sambo Kristin & moí

Har ordning på allt, tror jag. Väskan är färdigpackad med ynka 9 kilo för 5 veckor. Kan ni förstå att jag lyckats packa så lite för så lång tid. Det är crazy. Fast, så är ju 2 av dom kilona kläder inför helgens bravader vilket alltså inte kommer följa med när jag flyger på måndag, så 7 kilo. 7 KILO för 5 VECKOR. Shiat, verkar som om jag har lärt mig något efter ett år som guide iallafall. Det här hade jag aldrig kunnat tro om mig själv. Hundarna är rastade & känslorna far omkring lite överallt just nu. Snart hoppar jag på tåget mot Stockholm för att kliva av i huvudstaden & omfamna min lilla storasyster. En & annan fika med efterlängtade vänner blir också dom här dagarna innan jag åker mot värmen. Jag njuter av allt som sker, låt det förbli så.

Jag & Q

Frisören, check. Tandläkaren, check. Fotbollslaget, check. Packningen, ööööhm? Time to get started. Aldrig packat så lite för så lång tid, wish me luck. Imorgon beger jag mig till Stockholm för att bo hos syster. Det vankas 25 års fest på lördag, myshäng på söndag & på måndag befinner sig både jag & syster på Arlanda. Hon åker till London, & jag åker till Filippinerna med en mellanlandning i Qatar. Tiden flyger iväg, & det är jag glad för. Men efter tisdag kan den gärna få sakta in lite igen. Okej, packningen var det nu, eller? Mañana mañana, först en promenad med fyra små hundar.

Han den saknade

Vaknade upp i min egen underbara säng med en katt på ena sidan & en hund på andra. Snart sitter jag hos frisören för att fräscha till kaluffsen för att senare shoppa med mammsen. Det är skönt & vara hemma, äntligen. Ikväll blir det en springrunda i minusgraderna för att sedan mysa till det med en kopp te framför tv:n. Har verkligen saknat den här lätta vardagen, när allt är på sin plats. Men som vanligt blir hemmavisiten kortvarig, för om bara en vecka är det semesterdags.

Toddle Bubble

Då var det schlutt. En väska packad, en återstår. Det är en märklig känsla jag känner just nu. Guidelivet är avklarat. Igår sände jag min sista transferbuss med ett gäng glada norrmän, spexade till det lite & fick skratt & applåder tillbaka. Jag hade nog kunnat göra en eller två säsonger till, men livet har ändrat lite riktning. Beslutet jag tog för en månad sedan att säga upp mig når imorgon mål linjen. Byebye guidebubblan & hello okänt. Nu ska nya beslut tas som kommer bli grunden till hur min höst kommer se ut. Aoh, jag bara önskar att någon kunde säga till mig "så här kommer resten av ditt liv se ut", men det ska man tydligen försöka ana själv. It´s hard - vad gör man när man inte har en aning?

Kristin & jag

Jag vill hem. Hem till påskfirande. Hem till familjen. Till hundarna & katten. Till alla små söta kusiner. Till min sköna säng. Hem till en vanlig vardag. Hem till svenska godsaker. Till mitt fotbollslag. Till alla vänner. Till släkten. Hem till allt jag saknar, hem till mitt hem.

Om en timme påbörjar jag slutet av min guidekarriär. Sista arbetsdagen väntar, sen står en väska hemma i lägenheten och väntar på att bli proppfull med kläder. Kommer sakna guidelivet, ingen tvekan om saken. Men längtan efter 5 veckors semester och sedan ett normalt liv igen, den är lite större.

The blue family

Wopps, en månad sedan sist. Befinner mig just nu i en weird känslomässig kropp. Har 2 jobbdagar kvar som guide, sen kan jag räkna mig in i kategorin arbetslös. På söndag är jag ledig & då ska mitt liv som jag haft det senaste året packas ihop & det ska såklart firas med dunder & brak till kvällskvisten. På måndag sitter jag i en stol 10.000 meter upp i luften och grinar över att ha lämnat guide livet bakom mig och glädjegråter (eeeh ja) över vad som väntar i framtiden. En vecka har jag på hemmaplan sedan packar jag återigen väskan för att bege mig till Filippinerna där min fina pojkvän väntar på mig. 1,5 månad har då gått sedan vi sist såg varandra, och det kommer vara en nervös och fnittrig tjej som anländer till Manila flygplats den 9:e april. Mitt år som guide har varit helt otroligt, har fått uppleva riktigt konstiga saker blandat med helt awesome händelser. Och det bästa av allt, oj vad cheesy tjej (Erik, ramla inte av stolen nu) men det är att jag träffade herr Nilestoff!!!

Martin & Jag

Big changes har kommit upp. Min uppsägningsansökan är inlämnad & min hembiljett är bokad. 1a april landar jag i Stockholm som arbetslös. Sinnes!!!! 4 veckor kvar som guide & sen säger jag tack för mitt livs bästa tid. Jag åker hem & är hemma i en vecka, sen packar jag återigen väskan för att möta upp med min pojkvän på okänd destination för att ha semester i en månad. Kommer hem lagom till att sommaren har nått Sverige & sommaren kommer bli en av dom bästa, det kan jag garantera. Summerburst väntar & dessutom kommer jag nog hänga en del i Helsingborg, Stockholm & Örebro. Sambo med systeryster står också på to do listan. Mamma mia. Men först ska jag leva livet dom 4 veckor jag har kvar som guide, sen ska jag hem för att köra full fart på systers 25 års fest. Min framtid ser mer än ljus ut.

Isabella på våran balkong i Patong

Erik under gårdagens roadtrip

16 dagar semester & 4 dagar med pojkvännen har gått sedan jag sist uppdaterade. Jag har hunnit fylla 22 år, doppat tårna i Indiska Oceanen på Patongs strand, gått ett x antal kilometer längs med Bangla Road, besökt Phiphi öarna, druckit lite för många smoothies, flagnat desto mer, ätit mammas underbart goda mat, klivit av ett plan i minusgrader med flipflop på fötterna, hälsat på syster i Stockholm, många catch up med saknade personer, åkt go-kart med pojkvännen, roadtrip på Gran Canaria & idag avrundade jag dom 20 dagarna som gått med att låta tårarna rinna i takt med låten "long time". Semestern har varit underbar, 5 dagar hemma i Örebro & Kumla, 8 dagar i Thailand tillsammans med Isabella & 3 dagar i Stockholm hos syster. Totalt 36 flygtimmar, & jetlag deluxe. Kom tillbaka till Gran Canaria i måndags & framtills idag har jag ständigt umgåtts med Erik som jag nyligen pussade hejdå till. 3 månaders backpackning i Thailand väntar för herrn, vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna honom. För min del blir det tillbaka till vardagen & guidejobbet. Cirka en månad kvar på Gran Canaria innan jag packar väskorna & börjar ett nytt kapitel på Mallorca.

13.00, då lämnar jag ön & beger mig hem mot Sverige. Märklig känsla & definitivt ingen bra tajmad semester. Kollegor flyttar hem & det sker under tiden jag är borta, riktigt uselt. Det blev en väldigt kramgo morgon & en & annan tår. Tur är att jag inte reser hem själv, utan har Malin & mina kusiner som flygsällskap. 16 dagar, sen är jag back on track. Men fy bubblan vad jag kommer sakna Erik!